SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
ORK or4k, r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(årcken, sg. best. 1897. ork 1909 osv.)
Etymologi
[sv. dial. ork; jfr d. ork, n., kraft, styrka, förmåga, nor. ork, n., ansträngande arbete; till ORKA, v.]
(numera bl. ngt vard.) kraft l. styrka l. förmåga (att orka med ngt); jfr ORKA, sbst. 2, ORKA, v. 2. Roberg Beynon 153 (1697). ”Har du icke frestat stiga uppåt?” ”Hade ingen ork för trappan!” Högberg Jim 296 (1909). Låt inte tråkigheten och monotonin .. ta orken av er! DN(B) 1944, nr 77, s. 2.
Spoiler title