[jfr mlt. pippinge, mnl. pippinc, puppinc, holl. pipping, t. pepping, pipping, meng. pepin, eng. pippin, pipping, äpple från äppelträd uppdraget gm sådd av en kärna, eng. dial. pippin, äppelkärna; ytterst av ffr. pepin, fruktkärna. — Jfr PEPINJÄR]
pomol. (ett slags) litet, fast, vanl. gult o. kärnrikt äpple. Serenius Ss 2 a(1734). Pipping, (är en) Engelsk frukt god ock hård. Rosensten Skog. 51(1737). Man (kallar) gerna all liten, rund, mer eller mindre hård frukt — pipping. Eneroth Pom. 1: 79(1864). Bendz Landsv. 12(1916). — Anm. I följande språkpr. användes ordet pipping som namn på ett fartyg. Möjl. är detta namn identiskt med benämningen på äppelsorten. Buffelenn eller pippinngeenn som lop åt Strålsunndh. ArkliR 1564, avd. 14.Därs. avd. 21.
