SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PNEUMO- pnä͡ɯ1mω- l. pnäv1-, l. -mo-, l. (i ssg vars senare led urspr. börjat på vokal) PNEUM- pnä͡ɯ1m- l. pnäv1m-.
Ordformer
(äv. pnev-)
Etymologi
[dels till gr. πνεῦμα (se PNEUMATISK, PNEUMATO-), dels till (det därmed besläktade) gr. πνεύμων, lunga (jfr PNEUMONI)]
ssgsförled betecknande ngts samhörighet l. samband med
a) luft l. gas(er)
b) andningen l. andedräkten
c) lungorna.
Ssgr (Anm. Förleden pneumo- förekommer i ett stort antal vetenskapliga, i sht medicinska facktermer; endast ett begränsat urval av dessa har medtagits): A: (c) PNEUM-EKTOMI -äktomi4 l. -ekt-, l. -ωm-, r.; best. -en l. -n; pl. -er. [till gr. ἐκτομή, utskärande] med. operativt avlägsnande av en del av lungan. Wernstedt (1951).
B: (b) PNEUMO-GRAF104. (i fackspr.) = pneumato-graf. 2NF 26: 964 (1917).
-GRAFI1004.
1) med. till a: röntgenundersökning av en kroppsdel efter inblåsning av luft. Wernstedt (1951).
2) (i fackspr.) till b: registrering av ngns andningsrörelser medelst pneumograf. 2SvUppslB (1952).
(c) -KOCK104, r. med. ett slags ovala bakterier som bl. a. utgöra den vanligaste orsaken till lunginflammation. NF 10: 294 (1886). Westergren LungSj. 127 (1932).
(b, c) -KONIOS -kon14s, r.; best. -en; pl. -er. [till gr. κόνις, damm] med. lungsjukdom förorsakad av inandning av visst slag av damm l. småpartiklar (t. ex. koldamm, kalkdamm, järnfilspån). 2NF 16: 1451 (1912). Wernstedt (1951).
(c) -LIT -li4t, r.; best. -en; pl. -er. [jfr oto-lit] med. lungsten. Wernstedt (1951).
-METER1040. (i fackspr.)
1) till a: redskap (pitotrör) för mätning av luftströmmars hastighet. SvUppslB (1934).
2) till b; = pneumato-meter. ASScF 6: 190 (1861). Wernstedt (1951).
(c) -TOMI -tomi4 l. -tω-, r.; best. -en l. -n. [till gr. τέμνειν, skära (jfr anatomi)] med. insnitt i lunga, t. ex. vid öppning av en lungabscess. NF (1888). Westergren LungSj. 149 (1932).
Spoiler title
Spoiler content