SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRODIGIÖS (prådischiös Gynther ConvHlex. (1848); prodigiȫs Ekbohrn (1904)) l. PRODIGIOS, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-os 1633. -ös 18101904)
Etymologi
[jfr t. prodigiös, eng. prodigious, fr. prodigieux; ytterst av lat. prodigiosus, till prodigium (se PRODIGIUM)]
(†) vidunderlig, sällsam; onaturlig; oerhörd. Om Buræi prodigiose åålskin, dhet H:nes M:t begärer att see. RP 3: 226 (1633). Prodigiöst smala och ömkeliga armar. JournLTh. 1810, s. 526. Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content