SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAGASTA ragas3ta2, äv. 040, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. ragasta; sannol. ombildning av RAGATA, v., med anslutning till GASTA, v. — Jfr RAGASSA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) bråka, väsnas, ”regera”, rasa. Berndtson (1880). Usch, va ungarna ragastar! Östergren (1935).
2) (föga br.) i uttr. ragasta magen, i fråga om värkan som utövas av magstärkande medel: sätta magen i god kondition. (Hon hade) gifvit .. (henne) in något sönderstött starkpeppar för att, som hon sade, ”ragasta magen”. Hygiea 1853, s. 473 (yttrat av en kvinna från Gästrikl.).
Spoiler title
Spoiler content