publicerad: 1956
Ordformer
(raillera 1678—1812, c. 1890. raljera 1805 osv. ralliera 1691—1694, 1890)
Etymologi
[jfr t. raillieren; av fr. railler, av omstritt urspr.]
1) intr.: skämta (vanl. på ett lätt ironiskt l. retsamt sätt), gyckla (numera nästan bl. på ett mera oskyldigt sätt), gäckas; vara raljant; särsk. i uttr. raljera med ngn, särsk.: småretas (förr äv.: öppet gyckla) med ngn, förr äv. dels: prata med ngn i gemytlig ton l. under skämt (o. gäckeri l. öppet gyckel o. d.), nojsa med ngn, dels närmande sig bet.: leka med ngn(s känslor) (se LEKA, v. 3 g, h). Han raljerade med l. över sin väns små svagheter. Columbus Ordesk. 9 (1678). (Han sade sig ha gått) på golfvet och rallierat med H. Gunnila. HärnösDP 1694, s. 273. Friherren .. raillerar plumpt. Kellgren (SVS) 6: 33 (1774). Det är synd att raljera öfver en sådan poet, som Stagnelius. Sturzen-Becker 1: 79 (1845, 1861). Det (var) ej beskedligt, om du raljerat med flickan. Wetterbergh GNord 138 (1862). (Han) kunde stundom skämta och raljera med oss på sitt godmodiga, faderliga sätt. Vesterlund Skolm. 30 (1924). HT 1945, s. 24 (: över). särsk.
a) (†) i uttr. raljera om ngt med ngn, tala med ngn om ngt i skämtsam ton l. under gemytligt samspråk. Bark Bref 1: 73 (1703).
b) i p. pr., i utvidgad anv., om yttrande l. skrift l. sinnesstämning l. sätt varpå ngt säges o. d.: raljant. Lyceum 2: 74 (1811). (Han) säger i lätt, raljerande ton: — Mottar du många brev från sköna kvinnor? Lindström Kastv. 190 (1931). GHT 1948, nr 50, s. 3.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] (†) tr.: skämta (lätt ironiskt l. retsamt) med (ngn), driva gäck med (ngn l. ngt), skoja med (ngn) l. om (ngt), bry (ngn), yttra sig gycklande l. raljant om (ngn l. ngt). SedolärMercur. 2: nr 24, s. 4 (1731). En ministerfru .. raillerade mig straxt för det, att jag blef så glad öfver postens ankomst. CQvist (1768) hos Dahlgren Herrgårdssl. 71. Raljerade jag .. fröken Hedvigs skönhet, som ådrog oss den nåden (att kungen kom). Tersmeden Mem. 1: 34 (c. 1780). Ni tvingar mig att i er högakta en vettenskap, som jag annars raljerar. Lindegren 1: 175 (1805). Ännu i våra dagar railleras han (dvs. smålänningen) för sin Getafvel. VexiöBl. 1812, nr 53, s. 2. AStrindberg (1887) i 3SAH 50: 345. särsk. i uttr. raljera ngn att göra ngt, med l. under skämt förmå ngn att göra ngt. Tersmeden Mem. 1: 15 (c. 1780). —
Särsk. förb. (till 1): RALJERA BORT010 4. slå bort l. fördriva (ngt) med raljeri; förr äv.: förslösa (tiden) under skämt o. glam. Raljera bort tiden. Lindegren 3: 157 (1807). Raillera bort alla bekymmer. Bergman VSmSkr. 9 (1816). DN(A) 1921, nr 261, s. 8. —
Spoiler title
Spoiler content