SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RALJÖR raljö4r l. 4r, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(railleur 17311768. raljör 1801 osv.)
Etymologi
[av fr. railleur, skämtare, till railler (se RALJERA)]
(numera bl. tillf.) raljant person; skämtare, spefågel. SedolärMercur. 2: nr 24, s. 6 (1731). At mången, som haft namn af stor Railleur i Sälskap, har så skiämt ut sig när han velat fatta sin Satyr i pennan. Kling Spect. Xx 2 b (1735). Posten 1768, s. 55. SAOL (1950).
Spoiler title
Spoiler content