REFRAKTERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr REFRAKTION.
Etymologi
[jfr eng. refract, fr. réfracter; till supinstammen i lat. refringere (se REFRINGERA)]
(†) fys. om genomskinlig(t) medium l. kropp genom vilket (vilken) en ljusstråle passerar: bryta (se d. o. 21 b); särsk. dels i p. pf. i adjektivisk anv., dels i pass., om ljusstråle: brytas. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 25.Fock 1Fys. 290(1854).
