SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
REGENERATION rejen1eraʃω4n l. -je1-, äv. -atʃ-, l. 10104 (rejeneratschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. (†) -er (Ehrenheim Phys. 1: 257 (1822)).
Etymologi
[jfr t. o. eng. regeneration, fr. régénération; av lat. regeneratio (gen. -ōnis), vbalsbst. till regenerare (se REGENERERA)]
(i sht i fackspr.) ngts alstrande på nytt, återbildning; uppstående i ny gestalt; pånyttfödelse; förhållandet l. företeelsen att ngt regenereras. När .. / .. af honom (dvs. herr Linstängel”, som förvandlats till ett linneplagg) en trasa blott återstår, / Han sig uti Andans tjenst beger (dvs. göres till lumppapper): / Hans regeneration vid Tumba sker. Sjöberg (SVS) 1: 197 (1820). Ett exempel på regeneration .. har man, om man bryter av ett hörn på en kristall och sedan hänger ned den i en mättad lösning av samma salt. Bolin KemVerkst. 173 (1942). — särsk.
a) fysiol. återbildning av ett förlorat l. förstört parti av en organism; ett förlorat (vävnads)partis ersättande gm nybildning. Tandbenets regeneration. Berzelius Brev 9: 23 (1807). Regeneration av celler. Kräftsjukd. 25 (1930).
b) växtbiol. om en mosses utveckling gm nybildning av tuvor i fördjupningarna (höljorna) o. gm nedbrytning av gamla tuvor: föryngring. 2NF 18: 1199 (1913). VerdS 508: 18 (1950).
c) kem. o. tekn. process varigm ett ämne o. d. återvinnes (gm frånskiljande av föroreningar l. ämnen med vilka det kemiskt förenats), så att det på nytt kan användas i en kemisk l. teknisk process o. d. VetAH 1819, s. 289. Efter regenerationen kan .. massan (varmed lysgasen renas) åter användas, vanligen omkring 15 gånger. SthmBelysn. 50 (1903). Smith OrgKemi 32 (1938).
d) föryngring (av växtbestånd). Skogarnas .. regeneration vid länge utebliven brand. SvGeogrÅb. 1940, s. 156.
e) om förnyelse i andligt avseende; förnyad andlig blomstring. Vitterhetens regeneration i Europa. Hammarsköld SvVitt. 2: 83 (1819). Kulturens degeneration och regeneration. Schweitzer (1924; boktitel). Björck HeidenstSek. 115 (1946). särsk.
α) (†) teol. pånyttfödelse (se d. o. a), nyfödelse. Sylvius Mornay b 3 a (1674). Hwasser VSkr. 1: 29 (1852). Ekbohrn (1868).
β) i fråga om institution, stat, författning o. d.; särsk.: återgivande l. återfående av kraft o. liv, återuppväckande. Statsförfattningens regeneration. LittT 1796, s. 86. Planer till Polens regeneration. Frey 1850, s. 181. Upmark Lübke 499 (1872).
Ssgr (i fackspr.): REGENERATIONS-FÖRMÅGA. särsk.
a) fysiol. till a. VetAH 1802, s. 288.
b) till e. Saxon Handelsb. 56 (1932).
(c) -HUS. tekn. vid gasvärk: byggnad för regenerering av reningsmassa, ”massaskjul”. SthmBelysn. 50 (1903).
(b) -KOMPLEX, n. l. r. l. m. växtbiol. på mosse: komplex av tuvor o. höljor där mossens regeneration sker, tillväxtkomplex. SvNat. 1925, s. 26.
-KRAFT. särsk.: kraft som åstadkommer regeneration. Bjerre SjälLäk. 108 (1923).
-PROCESS. TLäk. 1834, s. 4. särsk. till a. 2NF 22: 1199 (1915).
(d) -TRÄD. (tillf.) träd(slag) som brukar visa stark föryngring l. återväxt (efter avvärkning l. brand o. d.). Granlund Träkärl 116 (1940).
Spoiler title