SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1957  
RENDERA raŋde4ra, äv. ränd-, i Sveal. äv. -e3ra2 (ranngdèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. rendieren, eng. render; av fr. rendre, av ett vulgärlat. rendere, kontaminationsform av lat. reddere, återlämna, giva i utbyte, o. prendere, taga. — Jfr RENDEMENT]
(utom i 3 a numera bl. med ålderdomlig l. pretiös l. skämts. prägel)
1) (†) återlämna, återställa l. dyl. Wederlag för 1 1/2 hemman som bemäldte Gästgifweri tillförne warit underlagda, men sedermera därifrån blifwit renderade. Svedenfors Gränsb. 1: 138 (i handl. fr. 1693).
2) om ekonomiskt företag, värksamhet, egendom, kapital o. d.: ge (ngt) l. ge (ngn ngt) i ekonomiskt utbyte l. avkastning l. vinst, inbringa. DA 1771, nr 159, s. 4. Nu kostar hela inrättningen en million, och den renderar fyratiofemtusen mark. Ahrenberg Infall 125 (1908). (Korgmakare) Steneberg (for) omkring på marknader, .. vilka affärsresor renderade honom rätt vackra slantar. Kulturen 1945, s. 104. Ett företag som renderar för lite. IllSvOrdb. (1955). — särsk. (numera bl. ngn gg) utan obj., i uttr. rendera bra l. pregnant: ge god avkastning, förränta sig, löna sig; förr särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: inkomstbringande, inbringande, givande, lönande. AdP 1789, s. 678. Ett renderande Tegelbruk. VexiöBl. 1825, nr 38, s. 4. Huset renderar bra. Auerbach (1913). TySvOrdb. 1928 (1932).
3) i allmännare l. oeg. l. bildl. anv., om sak: ge (ngt) i utbyte, inbringa l. förskaffa l. ge (ngn ngt); förr äv. i uttr. rendera ngt åt ngn. (De utställda) maskinerna .. renderade mindre guldmedaljen åt utställarne. TT 1871, s. 259. De reformer, som under tidrymden 1858—1866 renderade oss frihandel (m. m.). Kjellén NatSaml. 24 (1906). Stimfisket renderar ofta nog annan fisk än abborre. Schager Nöjesfiske 40 (1915). Att .. skandera ”Du gamla du friska” .. vilket ofta renderade mig en och annan tvåkrona. Bengtsson Lustg. 77 (1953); jfr 2. — särsk.
a) (fullt br.) med obj. betecknande ngt icke önskvärt: inbringa l. ge l. åsamka (ngn ngt), för (ngn) medföra (ngt). Arbetet renderade författaren åtskilliga anmärkningar i ”Svenska Mercurius”. Hagström Herdam. 1: 241 (1897). En respektlöst uppsluppen satir, ”Yttersta domen i Kråkvinkel”, som renderade honom ett hädelseåtal. SvFolket 9: 301 (1939). De tider, då ett bad kunde rendera vederbörande en släng av ”pocker” eller ”franzoser”. TurÅ 1947, s. 119.
b) (numera bl. ngn gg) utan obj., i uttr. rendera bra, ge god avkastning, ”ränta” bra. Tar opp krokref, får 4 väldiga abborrar. Äfven näten rendera bra. Topelius Dagb. 3: 358 (1838).
4) (tillf.) med subj. betecknande värksamhet l. dyl., i uttr. rendera i ngt, resultera i ngt, leda till ngt. (Jag) fortsatte mitt arbete, som snart åter renderade i att en flock orrar slog ned i min väns bulvanbjörkar. Munsterhjelm TavSkog. 46 (1932).
Spoiler title