publicerad: 2001
SÄLLSYNT säl3~sy2nt l. ~syn2t , adj. -are; n. o. adv. =; förr äv. SÄLLSYN, adj. n. o. adv. -T.
Ordformer
(sel- 1523—c. 1635. selff- 1649. sell- 1541—1741. siel- 1526—1709. sield- 1557, 1557. sielf(f)- 1612—1702. siäl- (sj-) 1528—1626. säl- 1528—1794. säll- c. 1617 osv. sält- 1593. -sind(h) 1535—1563. -sindt, r. l. m. l. f. 1545. -sin(n) 1560—1598. -sint (-dt, -tt), n. o. adv. 1542—1604. -syn (-zs-, -ÿ-, -yy-) 1525—1712. -synd 1558—1780. -synt (-h, -tt), r. l. m. l. f. 1562 osv. -synt (-z-, -dt, -h, -tt), n. o. adv. 1523 osv. -zsen 1528)
Etymologi
[fsv. sälsyn, siäldsyn, siälsyn, siälffsyn (med -t i n. sg.); jfr fd. siælsyn; jfr äv. d. sælsynt, sjældsynt, nor. sjeldsynt (båda delvis upptagna från sv.); ssg med SYN, adj.; första stavelsen till stammen i SÄLLAN o. SÄLLSAM; formen -synt är eg. n. sg. av SÄLLSYN; obruten vokal i första stavelsen torde bero på inverkan från mlt. selsen(e), sällsynt, sällsam (se SÄLLSAM) o. SÄLLAN; formen s(i)elf(f)- beror på anslutning till SJÄLV; formen utan y i sista stavelsen (t. ex. selsin(d), selzsen, sielsin, siälsind) torde ej utgå direkt från fsv. siäldsyn utan är sannol. lån l. ombildning (delvis med anslutning av första stavelsen till ä. sv. sielsynt, sällsynt, o. siellan (se SÄLLAN)) av mlt. selsen(e), seltzen, sällsynt, sällsam (se SÄLLSAM)]
1) som sällan l. sparsamt förekommer; ovanlig; sällan skådad, rar; ss. adv. förr äv.: sällan; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 2. Sällsynta växter, djur, mineraler. En sällsynt begåvning. En klenod av sällsynt skönhet. At en christ(e)n me(n)niskia är en sälsyn ting, th(e)n icke finnes j huart rwm. OPetri 1Post. 146 a (1528). Att hvar för:ne Marcus Klingensten bliffver aff osz tilskicket att byggie och uprätte någre hammersmidier .. så bliffver han anthen föge eller och ganske sieldsindt fordret aff en part fougterne .. medt then deel, han til sådane nyttige bygninger bruke och behöffve skall. G1R 27: 5 (1557). Prenanthes .. som eljest är nog sällsynt utom skogarna. Linné Vg. 26 (1747). Täta ombyten med anförare och deremot sällsynt betalning på solden giorde krigshären ledsen och ovillig. Dalin Hist. III. 1: 595 (1761). Mången sällsynt fogel skall troligen (gm min bok) .. blifva tillvaratagen och tillfalla samlingarne, som annars hade blifvit förkastad eller fått pryda en ladvägg. Ström SvFogl. 4 (1839); jfr slutet. Hvad dessa smultron äro sällsynt sköna, / Och hvilken stek, hur saftig och hur mör, / Och hvad det smakar bra uti det gröna! Nordlund Bit. 63 (1894). Herr Rosensteins affär är känd i hela landet för dyrbara och sällsynta rariteter! Bergman Patr. 13 (1928). Hon har en sällsynt förmåga att alltid göra fel. SvOrdb. (1986). — särsk. [jfr likbetydande lat. rara avis] i det bildl. uttr. en sällsynt fågel, om ngt som sällan påträffas. En troghen wen är en selsÿn fhogell. LPetri Œc. 72 (1559). Holm Ordspr. 323 (1964).
2) (†) besynnerlig, underlig, märklig; egen(artad); särsk. i uttr. förekomma ngn sällsynt, förefalla ngn besynnerligt l. märkligt; äv. övergående i bet.: egensinnig. G1R 1: 60 (1523). Här aff wil thå fölia ath messan när oss Swenska, böör på Swenst måål läsin och sungen warda, ee huru siälsyndt thet synes oss wara, haffuer vtan twiffuel siälsynare warit, thå hon här föst begynnades läsas på latine. OPetri 1: 441 (1528). Effter almogen är .. så sielsindh och ginstortig, och haffue slagit .. någre wore fogter. G1R 11: 104 (1536). Jag veett, ded dig och flere mine venner sielffsyntt förekommer och fremmedt, att I nu inge breff aff mig bekomme. AOxenstierna 7: 509 (1632). När jag skulle sela på hästen, selade jag bakfram .. I anseende til sådant betslande blef kiörningen sälsynt, hwarföre när jag en gång kiörde, föll både häst och trotzwagn i et dike. Westerberg Lefv. 7 (1734). (G. III) var menniska; långt ifrån icke en stor man, i detta ords sanna bemärkelse; men en sällsynt man, huru uttrycket än må förstås. Crusenstolpe Mor. 2: 3 (1840). ÖoL (1852).
Avledn.: SÄLLSYNTHET, r. l. f. (-syn- 1526—1758. -synt- 1749 osv.) till 1, 2, om egenskapen l. förhållandet att vara sällsynt l. besynnerlig; särsk. (o. numera bl.) till 1; äv. konkret(are), om ngt som är ovanligt l. märkligt, raritet, märkvärdighet; särsk. i uttr. höra till sällsyntheterna, äv. sällsyntheten, liktydigt med: vara (mycket) ovanlig. Förspr. 8 (NT 1526). (Sv.) Sällsynthet, (t.) die Seltenheit, Seltsamkeit. Lind (1749). Utom andra sälsynheter .. som uti Staden (Cádiz) skola finnas, ser man der utanföre de allmänt bekanta Herculis Stoder. Brelin Resa 7 (1758). Guldet är den dyrbaraste metallen, för sin oföränderlighet, skönhet och sällsynthet. Hartman Naturk. 96 (1836). Att de föddes antal når till dubbelt mot de dödes är äfven för enstaka år en mycket stor sällsynthet. EkonS 2: 43 (1894). Det ligger i sakens natur att ett tryck som detta har alla betingelser att utgöra en sällsynthet. Nohrström StrövtBöck. 93 (1935). Det hörde till sällsyntheterna, att någon blev verkligt förargad. HågkLivsintr. 19: 340 (1938). Åtskilliga av .. fjällflorans stora sällsyntheter. Selander Lappl. 97 (1948). IllSvOrdb. (1955: till sällsyntheten).
Spoiler title
Spoiler content