SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2001  
SÅNGLA, v.; vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. sangla, sångla, ljuda dovt, skalla, susa för öronen, gnola; jfr nor. dial. sangle, klinga; liksom SÅNG sannol. till o-stadiet av SJUNGA. — Jfr SINGLA, v.2, SÅNGRA, ävensom SINGLA, v.3]
(†) gnola. (Sv.) Sångla .. (lat.) Cantillare, occinare. Schultze Ordb. 4149 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content