SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SAFFLOR saf3lωr2 l. -or2 l. saf3~flω2r l. ~flå2r l. saflω4r l. saflå4r (sa`fflor ((med) sl(utet) o) Weste; sàfflór Dalin (beteckningen avser att ange att ordet accentuerats ss. en ssg), WoJ torde ha avsett ett uttal med huvudtryck på första stavelsen o. långt slutet o-ljud; safflōr Ekbohrn; i vers ∪ — Bellman (BellmS) 4: 46 (1769; rimmande med bl. a. signor, flor o. Ordens-bror); — ∪ Lenngren (SVS) 2: 184 (1796)), r. l. f. l. m. (VetAH 1746, s. 121, osv.) ((†) n. Sahlstedt (1773), Möller (1807)); best. -n l. -en3~20 l. 040; pl. (numera nästan bl. i bet. 1, mera tillf.) -er3~20 l. 040 (Weste (1807) osv.) l. = (Lindestolpe Färg. 44 (1720; se anm. nedan), Osbeck Lah. 316 (i handl. fr. 1759; i bet. 1) osv.). Anm. I sht förr (uppfattades o.) användes formen safflor äv. i bet. 2 ss. pl. Lindestolpe Färg. 44 (1720: Zaflorne, pl. best.). Kjellin (1927: Ostindiska safflor).
Ordformer
(saffle- i ssg 1735 (: Saffle cobolt). saffler 1748. safflor (z-) 1720 osv. safflur 1733. saflor (z-) 17201930)
Etymologi
[liksom d. saflor, safflor av t. saflor, äv. safflor; jfr holl. saffloer, eng. safflower, ä. fr. safleur, ä. it. asf(i)ore, asfrole, astifore, zaffrole, saffiore; sannol. ytterst av arab. uṣfur, färgtistel, vilket ombildats på olika sätt, huvudsakligen gm anslutning till SAFFRAN o. beteckningar för ’blomma' i resp. spr.; i germ. spr. sannol. närmast av ä. fr. l. ä. it.; i bet. 3 möjl. en i t. uppkommen ombildning av SAFFER. — Jfr SAFFLORIT]
1) bot. den (i sht i Indien, Kina o. södra Europa ss. prydnads- l. färg- l. oljeväxt, förr äv. ss. medicinalväxt odlade) korgblommiga växten Carthamus tinctorius Lin., färgtistel, färgsafflor; äv. allmännare, om släktet Carthamus Lin. Linné Ungd. 1: 256 (1730). Färge-gräs .. tyckas i synnerhet kunna trifvas uti Skånska Climatet, efter derå gjorde försök med Krapp, Weide, Safflor och Wau. Hermelin PVetA 1773, s. 36. Safflor. w(äxer) i Ostindien. Desz frön äro häftigt purgerande ... de brukas i Emulsion emot Wattusot och långsam hosta hos gammalt folk. Hoffberg Växtr. 184 (1784). Müller TrädgK 222 (1858; om släktet). Efter tjärfärgämnenas upptäckt slutade odlingen av safflor som färgväxt, men i stället började den kultiveras i stort som oljeväxt i Ostasien och särskilt i Indien. Färgeriteknik 1959, s. 52.
2) (i fackspr.) av torkade blomblad av safflor (i bet. 1) bestående färgstoff innehållande färgämnena safflorgult o. kartamin l. (efter urlakning av safflorgult ur blombladen med vatten) enbart kartamin. Lindestolpe Färg. 36 (1720). Planberg — ur vägen! — Ordens Cantzler, Signor! / Går så beskedlig, / Så rödlätt och fredlig / I dryckom så redlig. / Näsan röd som safflor. Bellman (BellmS) 4: 46 (1769). Schlieper har undersökt safflorens färgämnen. Berzelius ÅrsbVetA 1847, s. 365. Safflor som gav en lysande gul färg utgjordes av de torkade blommorna av den s. k. färgtisteln, Carthamus tinctoria. HantvB I. 8. 2: 224 (1940). — särsk. i utvidgad anv.
a) (numera mindre br.) om (röd) färg(nyans) som erhålles vid färgning med safflor. Ryska byxor .. hemmafärgade i en brillant Safflor. Cederborgh UvT 2: 51 (1809).
b) (i vitter stil, tillf.) om (röd färgnyans som åstadkommits med) smink framställt av safflor. Se hvad den nymfen har grace, / Kinder af safflor och barm af karkas. Lenngren (SVS) 2: 184 (1796).
3) rostad (finkrossad) koboltmalm (med tillsats av kvartsmjöl o. d.) använd för framställning av smalts l. blåfärgat porslin o. d.; i fråga om moderna förh. nästan bl. (mindre br.) om smalts; jfr FÄRG-KOBOLT, KOBOLT-SAFFLOR, SAFFER, SAFFLOR-KOBOLT. Deszutan brukas Wismut (dvs. koboltmalm med inblandning av vismut) til den bekanta blå fergen eller safflor. Bromell Berg. 58 (1730). At .. af den rostade (kobolt)-malmen kunna bereda en Saflor, eller blåt glas. VetAH 1746, s. 121. Zafflorn (är) ej annat än en bokad, vaskad, råstad och sicktad Cobolt-Malm, som är blandad med slammad Kisel eller fin malen Sand och hårdnad i tunnor. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 118 (1768). Calcinerad cobolt, såsom ämne til blå färg, får ock namn af Safflor. Linderholm 1: 374 (1802). Keyser Kemien 2: 567 (1874; använd vid porslins- o. glasfabrikation). Kjellander FärghVaruk. 334 (1940).
Ssgr: A (†): SAFFLE-KOBOLT, se B.
B (i allm. till 2; i fackspr.): (1 (o. 2)) SAFFLOR-BLOMMA, r. l. f. (safflor- 1753 osv. safflors- 1755 osv.) blomma av färgtistel; i sht förr äv. övergående till en beteckning för själva växten. PH 5: 3568 (1753). De præmier, som .. warit bestådde för krapp, wejde, wau, safflorblommor och kardborrar .. (skola) aldeles uphöra. Därs. 13: 122 (1784). Safflorsblomman .. innehåller twänne olika färgämnen. Fischerström 4: 304 (c. 1795).
-EXTRAKT. (safflor- 1868 osv. safflors- 1855 osv.) [jfr t. saflorextrakt] jfr extrakt 2. Åstrand 2: 249 (1855).
-FÄRG. (safflor- 1750 osv. safflors- 1756 osv.) färgstoff som utgöres av l. färgämne som ingår i safflor; färgnyans erhållen gm färgning med safflor. VetAH 1750, s. 64. AHB 56: 66 (1871).
-FÄRGAD, p. adj. (safflors- c. 1815) jfr -färg. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-GULT, n. [jfr t. saflorgelb] (i vatten lösligt) gulfärgande färgämne i safflor. 2UB 4: 176 (1899). Ännu i våra dagar brukas safflorgult som billig saffranersättning av restauranger, konditorier och likörfabriker. Färgeriteknik 1959, s. 52.
(1) -KAKA. [jfr t. saflorkuchen] (i sht om utländska förh.) foderkaka erhållen vid oljepressning ur frön av safflor. LAHT 1930, s. 676.
-KARMIN. [jfr t. saflorkarmin] (numera mindre br.) safflorrött, kartamin; äv.: (gm förnyade lösningar o. utfällningar) renad kartamin. TTekn. 1860, 2: 30. Carthamin renad genom förnyade upplösningar och utfällningar kallas safflorcarmin. Liedbeck KemTekn. 782 (1867).
(3) -KOBOLT. (saffle- 1735. safflor- 1894 osv.) (numera mindre br.) rostad koboltmalm; jfr safflor 3. Linné SystNat. 3 (1735; uppl. 1740: Färg-Cobolt). Kjellin 589 (1927).
(1) -ODLING. (safflor- 1874 osv. safflors- 1900 osv.) (i sht om utländska förh.) särsk. abstr. UB 5: 489 (1874).
(1) -OLJA, r. l. f. [jfr t. safloröl] (i sht om utländska förh.) ur färgtistelns frön erhållen olja (vilken bl. a. användes ss. mat- l. brännolja o. i såp- o. tvålfabrikationen). (Ekenberg o.) Landin (1894).
-RÖD. (numera bl. tillf.) som har den röda färg(nyans) som erhålles ur safflor, rosenröd. PH 6: 4200 (1756).
-RÖTT, n. (safflor- 1868 osv. safflors- 19061913) [jfr t. saflorrot] (i vatten olösligt) färgämne i safflor, vilket färgar (rosen) rött o. användes till färgning av likör o. konditorivaror l. till beredning av smink, i sht förr äv. till färgning av tyg, kartamin, spanskt rött. Lennmalm Handelsv. 173 (1868).
(jfr 1) -TISTEL. bot. safflor (se d. o. 1). Liedbeck KemTekn. 782 (1867). 2SvUppslB 5: 931 (1947).
(jfr 1) -VÄXT, r. l. m. bot. safflor (se d. o. 1). Elfving Kulturv. 211 (1895).
(jfr 1) -ÖRT. bot. safflor (se d. o. 1). Simmons Jönsson 479 (1935).
C (numera bl. mera tillf.): SAFFLORS-BLOMMA, -EXTRAKT, -FÄRG, -FÄRGAD, -ODLING, -RÖTT, se B.
Spoiler title
Spoiler content