SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SAM- ssgr (forts.):
SAM-SORG. psykol. sorg hos två l. flera personer, som hänför sig direkt till ett o. samma föremål; jfr -känsla 2. Lilius VäxKänsl. 2: 115 (1924).
-SPEL.
1) [sv. dial. (Gotl.) samspel] (om ä. gotländska förh.) till 2 c, vid tävling i tre l. flera idrottslekar mellan två lag: idrottslek om vilken båda lagen i förväg kommit överens (motsatt: idrottslek vald av ett av lagen, frilek). Budk(Brage) 1924, s. 9 (1842).
2) [jfr t. zusammenspiel] till 4, 5, 7, om (spel som kännetecknas av) samverkan mellan två l. flera spelande (vid framförande av teaterstycke l. musikstycke l. vid kortspel l. bollspel o. d.); särsk. dels med bestämning som karakteriserar sådan samverkan ss. mer l. mindre god l. dålig, dels (i sht sport.) pregnant, om (spel som kännetecknas av) god samverkan mellan två l. flera spelande; äv. i uttr. samspel mellan ngra; jfr ensemble. I allmänhet utmärker sig Herr Anderssons nuwarande theatersällskap för godt samspel. ÖgCorr. 1854, nr 1, s. 2. Resultatet .. visade att ”Halmstads bollklubb”, visserligen i saknad af samspel, dock egde enskilda förmågor. TIdr. 1891, s. 252. NordRevy 1895, s. 228 (i fråga om framförande av musikstycke). Werner o. Sandgren Kortox. 122 (1949; i kortspel). särsk. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 3), om samverkan l. växelverkan mellan varelser l. föremål l. företeelser; jfr samman-spel 2. Ett harmoniskt samspel af lifvets krafter. Rydberg Varia 116 (1889, 1894). Det växlande samspelet mellan glasbitarne i ett kaleidoskop. Schéele Själsl. 273 (1895). Taktiken vittnar .. icke om något gott samspel mellan regeringens olika medlemmar. SvD(A) 1931, nr 128, s. 5.
3) [specialanv. av 2 slutet] statist. om förhållandet att de av två l. flera variabler orsakade variationerna i en annan variabel stå i samband med varandra. Bonnier o. Tedin BiolVar. 79 (1940).
Ssgr: samspels-analys. statist. till -spel 3: analys av samspel. Bonnier o. Tedin BiolVar. 100 (1940).
-karl. [sv. dial. (Gotl.) samspelskarl] (om ä. gotländska förh.) till -spel 1: karl som deltar i samspel. Nyberg GotlFolkl. 9 (i handl. fr. 1876).
-princip. till -spel 2: princip som går ut på (att sträva efter) samspel. Söderhjelm Läroår 106 (1928; i fråga om framförande av teaterstycke).
(4, 5, 7) -SPELA, -ning. [delvis till -spel] om två l. flera personer: samverka (på ett harmoniskt sätt) vid spelande; särsk. (sport.) om (medlemmar av) lag i bollspel o. d.; jfr -spel 2, samman-spela 2. NIdrL 1901, s. 6 (: samspelning). Ryssarna voro snabbare och samspelade bättre (i en fotbollsmatch). SvD(A) 1923, nr 226, s. 11. särsk.
a) i mer l. mindre bildl. anv. (äv. med saksubj.): samverka (på ett harmoniskt sätt); jfr -spel 2 slutet. Möjligheterna att låta film- och tonkonst samspela. Skådebanan 1933, nr 1, s. 11.
b) mus. ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om övning i samspel. MeddSlöjdF 1892, s. 37.
-SPELAD, p. adj. [jfr -spel, -spela]
1) till 4, 5, 7, = -spelt 1. Orre StrövtSahara 13 (1924; om melodi).
2) till 7 slutet, = -spelt 2. NIdrL 1900, s. 252 (om fotbollslag). Vi sjöng och spelade och dansade .., tills vi var fullkomligt samspelade och samdansade. Renner Berge o. Lanier 218 (1930).
-SPELT, p. adj. [jfr -spel, -spela]
1) till 4, 5, 7, om prestation av två l. flera spelande: som kännetecknas av samspel (se d. o. 2); särsk. pregnant: som kännetecknas av gott samspel; jfr -spelad 1. Den minutiösa omsorg, som behöfves för att få stycket så samspelt, säkert återgifvet och så afrundadt som önskligt hade varit. Josephson Teaterregie 47 (1892).
2) till 7 slutet, om spelande: som gm övning tillsammans (med viss annan l. vissa andra spelande) uppnått ett gott samspel (se d. o. 2); äv. om ensemble l. orkester l. lag o. d.: vars samspel är gott; jfr -spelad 2. Hyltén-Cavallius Lif 222 (c. 1880). Nya (artister) som icke voro inspelta och samspelta. Strindberg SamlSkr. 53: 362 (1911). GHT 1953, nr 225, s. 8 (om fotbollslag).
3) i bildl. anv. av 1 o. 2: som står i samverkan l. växelverkan l. är samstämd l. harmonierar (med ngn l. ngt); vars delar samverka l. harmoniera; särsk. pregnant: som står i god samverkan osv. l. är väl samstämd osv. l. vars delar samverka väl osv.; jfr -spel 2 slutet. KyrkohÅ 1925, s. 31. Vi ha .. enstaka svepskrin .. där dekor och beslag bilda en sådan samspelt enhet, att de tillsammans komma svepskrinet att erinra om norra Norrlands kistor med genombrutna beslag. Granlund Träkärl 97 (1940). Ministrarna har varit inbördes solidariska och samspelta. GHT 1947, nr 9, s. 6.
Avledn.: samspelthet, r. l. f. om egenskapen att vara samspelt.
2) i bildl. anv. (motsv. -spelt 3). AB(B) 1931, nr 111, s. 6.
(2) -SPOLAD, p. adj. textil. om garn: som spolats samman av två l. flera trådar (ofta av olika material l. färg). Sylwan Ryor 139 (1934).
(7 slutet) -SPRUNGEN, p. adj. (numera föga br.) om häst l. spann o. d.: som gm övning vunnit förmågan att springa tillsammans (med viss annan häst l. vissa andra hästar) på ett harmoniskt sätt. Hedin GmKhor. 333 (1893).
(5) -SPRÅK. samtal; numera i sht om förtroligt l. opretentiöst samtal; förr äv. i uttr. anställa (ett) samspråk med ngn, ge ngn en lektion i form av ett samtal l. anordna en disputation med ngn; jfr samman-språk. Komma i samspråk med ngn om ngt. Sahlstedt (1773). (En viss lärobok) bör .. brukas .. til en Anledning för en kunnigare, at efter hand anställa Samspråk med en Begynnare, sedan denne genomläst flere eller färre frågor. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. UtdrBref 2 (1775). (G. I) begärde, att .. få höra alla skäl för och emot den nya läran, och att de wördiga fäderna till den ändan wille uti hans närwaro anställa ett samspråk med Olaus Petri. Fryxell Ber. 3: 83 (1828). Hallenberg (hade) för sed att alla tider på dagen uppsöka sina vänner och fördriva flera timmar med samspråk. Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 198 (1955). särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; förr äv. om diskussion i skriftlig form. Förnekas kan näppeligen, att den föga prisvärda ton i det offentliga samspråket, hvilken utbildats i de nyss förut afslutade litterära fejderna .. når sin höjdpunkt (i tidskriften Gefion). Ljunggren i 2SAH 41: 25 (1866). Reuter LägrDjSjälsl. 2: 67 (1888; i fråga om djur).
Ssgr: samspråks-medel. (numera bl. tillf.) medel (se medel, sbst. 13) som möjliggör samspråk, medel för muntlig kommunikation. Lundin NSthm 446 (1888).
-vis, adv. i form av samspråk, i den stil som kännetecknar samspråk. FinBiogrHb. 683 (1897).
(5) -SPRÅKA, v., äv. (numera föga br.) -SPRÅKAS, v. dep. (-a 1831 osv. -as 18301844) [jfr -språk] vara i samspråk (med ngn om ngt), språkas vid, samtala (i sht förtroligt l. opretentiöst); jfr samman-språka. Då Valerius och Hr Kammarherren samspråkades, kommo väl Herrarne icke att samtala i den frågan. JERydqvist (1830) i 3SAH LVII. 3: 45. Hedberg VackrTänd. 17 (1943). särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; förr äv. [jfr t. über etwas mitsprechen] i uttr. samspråka över ngt, delta i en skriftligt förd debatt om ngt. Det vittnar mera om klent än godt omdöme, att samspråka .. öfver ämnen, som man ej sjelf grundligt undersökt. Fries BotUtfl. 2: 10 (1852). Wieselgren Bild. 209 (1882, 1889; i brev).
Avledn.: samspråkare, m.||ig. person som deltar i samspråk; stundom om sådan person i förhållande till den l. dem han samspråkar med, samtalspartner. Jag tog farväl av min sorglöse samspråkare. Ekholm SvL 146 (1926). SDS 1950, nr 174, s. 10.
samspråkerska, f. (tillf.) kvinnlig samspråkare. Östergren (1937).
(7 slutet) -SPRÅKAD, p. adj. (tillf.) jfr -spelt 2. De voro så väl samspråkade att underhållningarne blefvo som växelsång eller tvåstämmig musik. Strindberg Fagerv. 127 (1902).
-SPRÅKARE, -SPRÅKAS, -SPRÅKERSKA, se -språka med avledn.
(2) -SPUNNEN, p. adj. (i fackspr.) om garn: som spunnits samman (i sht av material av olika art l. färg). BoupptVäxjö 1745.
(2) -SPÅNAD, r. l. m. särsk. (†) konkret, om garn som innehåller både tågor o. blånor. Twäggeskafft wäf af samspåne. NVedboDomb. Sommart. 1755, § 18.
Spoiler title
Spoiler content