[jfr eng. satirist, fr. satiriste; avledn. av SATIR, sbst.1]
(numera knappast br.) = SATIRIKER.Merendels finner man .., at någon wisz passion regerat de fläste Satyrister, och at deras skrifter haft något oförstånd och ohyfsadt wäsende uti sig. Kling Spect. N 2 b(1735). (Sv.) Satirist .. (lat.) acidæ linguæ homo. Lindfors(1824). Strindberg är en spirituel satirist, medan Zola är blott en bred reproduktör. FinT 1880, 1: 22.— särsk. i oeg. l. bildl. anv., om tidskrift o. d. som innehåller satir l. är satirisk. Den fina satiristen (dvs. tidskriften ”Punch”) uteblef sällan från sitt veckobesök. Nyblom Hum. 91(1874).
