SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1969  
SJÄLLANDSFAR l. SJÄLLANDSFARER l. SELANDSFARARE l. SELANDSFARE l. SELANDSFARER, m.
Ordformer
(selandzfahrare 1693. selandzffare 1547. selenssfare 1547. sellands ffarer 1525 (: Sella(nds) ffar(er)). szyelandzffar 1538. szyelandzffarer 1538)
Etymologi
[jfr fd. siællandsfar, d. sjællandsfar(e), sjællandsfarer, fvn. sjálandsfari, mlt. sēlande(s)vāre(r); ssg av SJÄLLAND o. -FARE resp. farare (se FARA, v.2)]
(†) man som brukar göra resor till l. som har kommit l. härstammar från l. bor på (den till Danmark hörande ön) Själland; själländare. SthmSkotteb. 3: 258 (1525; ss. binamn). Eryck staghes karl Jacop szyelandzffar. BrinkmArch. 1: 4 (1538). Scandia 1946, s. 35 (1693).
Spoiler title
Spoiler content