SKVÄR skvä4r l. -æ4r l. (numera bl. i bet. 1 o. företrädesvis om förh. i Engl. o. Nordamerika) SQUARE skvä4r l. -æ4r l. med mer l. mindre genuint engelskt uttal, r. l. m. (Dalin(1871) osv.), äv. n. (Hellström Kusk. 173(1910), Dens. Lekh. 435(1927)); best. -en, äv. skvärn, ss. n. -et; pl. -er.
Ordformer
(skvär (sqv-) 1849 osv. square 1868 osv.)
Etymologi
[av eng. square, av ffr. esquire, esquare, fyrkant (varav fr. équerre, vinkelhake m. m.), till escarrer, göra fyrkantig, av lat. ex- (se EX-) o. quadrare (se KVADRERA)]
1) (utom i Finl. företrädesvis om förh. i Engl. o. Nordamerika) öppen (fyrkantig) plats i en stad o. d., särsk. sådan plats försedd med plantering. (Jag) Såg många vackra skvärer och torg med plantationer (i London). Wallin Bref 269(1849). Skvären kring gamla kyrkan i Helsingfors. Lampén TLandsFinl. 30(1918).
Ssg: (1) SKVÄR-HÖRN. (utom i Finl. företrädesvis om förh. i Engl. o. Nordamerika) om vart o. ett av de fyra hörnen av en öppen, fyrkantig plats. Ossiannilsson Hav. 101(1910; om förh. i Sv.).
