SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SPAGAT spaga4t, äv. (föga br.) SPAKAT -ka4t, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(spag- 1934 osv. spak- 1953)
Etymologi
[jfr d. spagat, t. spagat, spakat; av it. spaccata, klyvning, spagat, till spaccare, klyva, sannol. av ett langobardiskt verb motsv. mht. spachen, klyva (ä. t. spachen, spricka av torka o. d.), sannol. besläktat med SPAK, sbst.1]
i balett o. tävlingsgymnastik använd benämning på akrobatisk kroppsställning varvid benen vilar mot underlaget med ena benet utsträckt rakt bakåt o. det andra rakt framåt, båda i rät vinkel mot överkroppen; ngn gg äv. i uttr. falsk spagat, om sådan kroppsställning då benen står rakt ut åt sidorna. Rig 1934, s. 36. Trots att jag numera börjat spela kärringar, kan jag fortfarande gå ner i brygga och ta upp en tändsticksask eller gå i spagat. GbgP 1950, nr 139, s. 16. Ett tegeltak som var brutet åt galet håll likt benen på en dansös som misslyckats med att göra en spagat. Trenter AldrNäck. 28 (1953). 2SvUppslB (1953; äv.: falsk).
Ssg: SPAGAT-HOPP. (mera tillf.) hopp (se hopp, sbst.1 1) varvid spagat åstadkoms mitt i hoppet. GbgP 1948, nr 35, s. 12.
Spoiler title
Spoiler content