SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SPANJOL spanjω4l, i bet. I m.//(ig.), i bet. II r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(spagnol 1747. spanial 1755 (: spanialglas). spanjol (-i-) 1680 osv.)
Etymologi
[fsv. spaniol; jfr d. spaniol, mlt. spaniōl, mht. spanjōl (t. spaniol(e), spansk jude, spaniol, spansk tobak), ä. eng. spainol; av sp. español, spansk, spanjor (varav äv. fr. espagnol), motsv. ffr. espaignol, port. hespanhol, it. spagnuolo; avledn. av senlat. Spania, Spanien (se SPANIENFARARE). — Jfr SPANIEL, SPANJOLETT, SPANJOR]
I. om person.
1) (†) spanjor (se d. o. I). The som äro vthaff en Spaniol och een Mestizinna, eller aff en Mestizer och een Spaniolska härkompne, kallar man Quatralvos. Brask Pufendorf Hist. 79 (1680). CAEhrensvärd Brev 1: 42 (1781).
2) (i sht i Turkiet l. Ungern boende) avkomling av de judar som 1492 fördrevs från Spanien (o. som ännu talar den ålderdomliga spanska dialekten spanjolska), spansk jude. 2NF 26: 524 (1917). Vid .. (judarnas) sida (vid klagomuren) stå spanjolerna, som ännu bevarat ett återsken av sin fäderneärvda spanska grandezza och bläddra i nötta hebreiska bönböcker. Hedin Jerus. 403 (1917). BonnierLex. 13: 242 (1966).
II. om djur l. sak.
1) [eg. bildl. anv. av I 1 (uppkommen gm att man sett likhet mellan larven i rörelse o. en stolt l. gravitetiskt skridande spanjor)] (†) larv av fjärilen Operophtera brumata Lin. (frostfjäril). Rebau NatH 1: 620 (1879).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (förr) spanskt snus (se SPANSK 2 a ρ). Den ägta Spaniolen fås ifrån Spanien. Orrelius (1797). 2NF 26: 524 (1917).
3) (†) om ett slags dricksglas (av spanskt ursprung); jfr SPANJOR II 2. (Tillverkningssiffror vid Gamla Älvsborgs glasbruk:) Spanioler. Bägare el:r Små Spanioler .. 1312 st. KunstHaandv. 29 (i handl. fr. 1766).
Ssg: (3) SPANJOL-GLAS. (†) = spanjol II 3. Utaf halfkristall (tillverkas på Ströms glasbruk bl. a.) .. spanialglas, tältglas, grepkrus. Fatab. 1910, s. 170 (1755).
Avledn.: SPANJOLSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. [jfr mlt. spaniōlisch, spansk, t. spaniolisch, som har avseende på spanjolerna] särsk.
1) (†) till I 1: spanjorska. Brask Pufendorf Hist. 79 (1680).
2) till I 2; om den ålderdomliga (med hebreiska ord uppblandade) kastilianska som spanjolerna talar, spanjolernas språk, judespanska. Efter toraläsningen på sabbatsmorgonen talade jag till de församlade på spaniolska. Ehrenpreis Liv 212 (1946). BonnierLex. 13: 242 (1966).
Spoiler title
Spoiler content