publicerad: 1982
SPANSK span4sk, förr äv. SPANISK l. SPANS l. SPÄNS, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(espansth, n. 1580. spaan- i ssg 1680 (: Spaanskins Mössa). span- i ssgr 1650 (: Spangröna)— 1698 (: Spangrön). spanesk 1546—1643. spanisch 1557—1663. spanisk 1543—1734. spannesk 1563. spannisk 1563—1632. spanns (spans, -ss, -sz) 1541 (: spansz grönn), 1560 (: en spanskappa)—1785 (: Spans grönt), 1910 (: spansrörskäppar). spansch 1579—1668 (: Spanschröör). spansk (spannsk, -sc) 1538 osv. spanst (spannst), n. 1566—1683 (: spanstwijn). spantz 1563 (: Spantz bonett). spens (-sz) 1540 (: Spensgrön)—1571 (: Spensgröntt). späns 1540 (: Spänsgröne, pl.))
Etymologi
[fsv. spans, späns (i spansgrön, spänsgrön), fd. spænsk, d. spansk (ä. d. äv. spans, spanisk), fvn. spænskr, mlt. spanisch, spansch, spans, mnl. spænsch, spæns (nl. spænsch), t. spanisch, eng. spanish; avledn. av namnet SPANIEN (se SPANIENFARARE); jfr HISPANISK; formen med e- sannol. uppkommen gm påverkan från fr. espagnol l. sp. español (se SPANJOL)]
1) som har samband med l. avseende på l. som tillhör l. kommer från Spanien l. spanjorer- (na) l. finns i l. produceras i Spanien osv.; äv.: som är skriven l. uttryckt på spanska (se SPANSKA, sbst. 2) l. har avseende på spanska; jfr 2. Spanska falangen, om francoregimens politiska organisation. Spansk konst, litteratur, musik, teater. Spanska folket, nationen, språket. Spanska Marocko. Spanska halvön. Spanska kusten. Spanska inbördeskriget. Spanska produkter, varor. Spanska ord. OxBr. 10: 236 (1617). Then Spaniske cronan. Därs. 375 (1638). En Jtaliensk- och Spanisk Språk Mästare. Annerstedt UUH Bih. 2: 62 (i handl. fr. 1663). Gyldenflys är Spanska Riddare Orden. Spegel 112 (1712). Den Spanska nationalkänslan fann sig på det ömtåligaste sårad af att se Englands banér svaja på Gibraltar. Malmström Hist. 1: 284 (1855). (Bland andra clowner) har (jag) också sett den spanska trion Les Andreux, som med allt sitt groteska spel över sågspånen var vida mer än några gyckeldockor i vanlig stil. Ruin SjunknH 42 (1956). — särsk.
a) [jfr eng. the spanish sea] (numera mindre br.) i uttr. Spanska sjön, förr äv. i uttr. Spanska havet, om Biskayabukten (o. Atlanten närmast utanför Pyreneiska halvön); förr äv.: Karibiska havet. Den 1. November lade wj ut ifrån Göteborgs Slott kl. 12. och kommo 14. i Spanska Siön, om mårgonen kl. 4. wid pasz. Holm NSv. 63 (i handl. fr. 1642). Spanske Hafwet. Kankel Hemmersam 3 (1674). Spanska sjön (är en) äldre benämning på Biscayabukten o. Atlanten närmast utanför Pyreneiska halvön; tidigare även på Karibiska havet. Östergren (1943). BonnierLex. (1966).
b) i vissa bildl. uttr. (jfr 3—5).
α) spanska flaggan, prydnadsväxten Mina lobata Llave & Lex. (med röda till gult övergående blommor). Söderberg TrädgBlom. 450 (1946).
β) (†) spansk student, om visst bakverk. Repilage-bakverk (dvs. bakverk vari bakelsesmulor används, bl. a.:) .. Spanska studenter. Grafström Kond. 202 (1892).
γ) [namnet sannol. givet med tanke på den uppböjda (praktfulla) blomställningen (jfr t. reiter, rund hagtorn); möjl. dock bildl. anv. av 2 c γ] (numera föga br.) spansk ryttare (bot.), växten Orchis mascula Lin., Sankt Pers nycklar. Fries Ordb. 116 (c. 1870). Klint (1906).
c) (†) i vissa substantiviska anv.
α) i pl. best. föregånget av art.: spanjorerna. Dhe Spaniske samble sig temmeligen starkt vidh Mosellen. AOxenstierna 7: 29 (1632). The skarpsinnige Spanske sköta litet thet Latinska och Grekiska språket. Isogæus Segersk. 743 (c. 1700).
β) i sg. obest.: spanskt språk l. spanska språket, spanska. (Vi) fijre .. och göre stoor höghtijdh aff Frantzösk, Spansk, och Italiansk. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643).
2) i mer l. mindre stående uttr., om vara l. växt l. dyl. som kommer l. kommit från l. hör l. hört hemma i Spanien (l. Latinamerika) l. härrör från spanjorer l. som anse(tt)s komma från Spanien osv., övergående till att beteckna vara resp. växt osv. av viss typ l. art (l. med tanken på proveniensen helt försvunnen). (Kavalleriofficerarna) skola .. ej längre vallfärda till den s. k. ”spanska” hofridskolan i Wien, der en försvunnen tids ridkonst läres på hästar af en öfverallt annorstädes försvunnen typ. Wrangel HbHästv. 243 (1885). — särsk.
a) om vara l. produkt l. (jfr b—d) teknisk anordning. Spansk nöt, se NÖT, sbst. 1 b ζ. Små pige beltter för 27 m(ar)c Spanisk beltter för 6 m(ar)c. TullbSthm 26/10 1543. Spansk klädningh af filemort kläde, med Gulld och Söllfwer Pärllstickare Arbete. KlädkamRSthm 1654, s. 1. En Spansk plog, med hwilken de uti Spanien med en häst upplöga twå eller tre acres af deras lösa jord om dagen. Serenius EngÅkerm. 79 (1727). I anseende til ullen .. indelas kläden i Fina, medelfina oc grova, eller Spanska oc Norderkläden, emedan de förra göras af Spansk eller dermed jämngod ull; oc de senare af wälsk, tysk oc svensk. Nyrén KlädFabr. 4 (1783). Under 1550-talet slår den spanska skon igenom, den breda tåformen blir omodern och efterträdes av den modererat spetsiga form som brukas under 1500-talets senare del. Jäfvert Skomod 34 (1938). — särsk.
α) (†) spansk bonnett, om ”bonnett” (se d. o. 1) av viss art (från Spanien). TullbSthm 10/4 1543. Hanns h(ustru) hafuer annamat halfsiden frantzer thil ½ daler, ett spanns bånet för 1 daler. VadstÄTb. 109 (1586).
β) (numera föga br.) spanskt brunt, brun färg framställd av brunkol (använt ss. surrogat för umbra), kölnisk umbra. Almström Handelsv. 172 (1845). Kjellin 1001 (1927).
γ) (†) spansk flinta, om den finaste sorten av en till flintlåsgevär använd l. användbar flinta. Linné SystNat. 3: 67 (1768). Rinman (1789).
ε) [jfr t. spanisch grün] (numera föga br.) spanskt grönt, äv. spansk gröna, förr äv. spansk grön, spanskgröna. Spansz grönn — 13 1/2 ℔ VaruhusR 1541. Spanisk gröne 24 pd—60 {marker}. TullbSthm 10/7 1560. Item Tagh .. Spans gröna itt quintin. BOlavi 131 a (1578). 1 3/4 ℔. Spans grönt 28 lod Spansk gröna. BoupptVäxjö 1785. (Sv.) Spansk gröna .. (lat.) Cupri subacetas technicus. Krook Handköpsben. 135 (1951). BonnierLex. (1966).
ζ) [jfr t. spanische erde] (†) spansk jord, om lerartad jord (se d. o. 8 b) använd (av guldsmed) för polering av guld. Rinman (1789).
η) (†) spansk kappa (jfr d β), om kort ärmlös kappa med kapuschong. (Lat.) Recinium cucullatum (dvs.) spansk kappa sådana som man kastar halff parten offuer hoffuudet tå hon vppå clädhes. VarRerV 18 (1538). FörtHertJohLösegend. 23 (1563).
ι) [jfr t. spanischer l. spanisches lack, spanisches wachs] (†) spansk lack l. vax, sigillack, brevlack. SthmStadsord. 1: 21 (1629). Nemnich Waarenlex. 107 (1797).
κ) (numera mindre br.) spanskt läder, marokäng l. karduan. BoupptSthm 1667, s. 854, Bil. Spegel 253 (1712).
μ) [jfr t. spanischer pfeffer] spansk peppar, om frukten av växten Capsicum annuum Lin. o. andra arter av samma släkte, paprika (jfr PEPPAR 1 b); äv. om växten C. annuum Lin. (l. andra arter av släktet). Osbeck Resa 15 (1751, 1757; om växten). Linné Sk. 191 (1751). Krook Handköpsben. 135 (1951).
ν) [jfr t. spanische perücke] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) spansk peruk, om en (av löshår tillverkad, av högt uppsatta personer buren) yvig peruk med ett (naturligt fallande) hårsvall som räckte långt ned på ryggen; jfr ALLONGEPERUK. När en (perukmakar-)Gesäll .. will blifwa Mästare .. skall honom fölliande MästareStycke föreläggas En Lång och En Spansk Peruqve af rena Goda håår. MeddNordM 1897, s. 96 (1711). Den fria spanska peruken levde kvar in emot 1740-talet. Fatab. 1936, s. 110.
ξ) [jfr t. spanisches roth] spanskt rött, förr äv. spansk röd, kartamin, safflorrött. TullbSthm 21/8 1578 (: Spansk rödh). Ekenberg (o. Landin) 182 (1889: rödt). TNCPubl. 14: 89 (1951).
ο) (förr) spansk rökelse. PharmComp. 85 (1891). Trollrökelse .. kallas också Blandad rökelse, Tolv slags rökelse och Spansk rökelse, och med den rökes ännu mot anfäktelser, trollskott och annat djävulstyg. Gentz Lindgren 193 (1931).
π) (†) spanskt salt, om grovt orent salt som importerades från Spanien (l. Portugal). 3SthmTb. 5: 62 (1603). (Lat.) Sal marinum (sv.) Spanskt Salt. Linné SystNat. 5 (1740). Brander NatH 139 (1785).
ρ) (förr) spanskt snus, om ett urspr. i Sevilla i Spanien tillverkat finmalet luktsnus (med lång o. kostsam tillverkningsprocess), spanjol. MLillie Dagb. febr. 1741. Så snart man sätter i fråga konungen i Danmarks val, är det som biuda spanskt snus åt en ovand näsa. MinnSvNH Bih. 2: 97 (1809). De Geer Minn. 1: 36 (1892).
σ) [jfr t. spanisches schwarz] spanskt svart, förr äv. spansk svärta, korkkol, korksvart; jfr SPANSK-SVÄRTA. Spansk swärta. Nordforss (1805). LfF 1900, s. 22 (: svart).
τ) (numera föga br.) spansk tvål, silkestvål. Spansk twååll — 60 pund. SjötågR 1546. Krook Handköpsben. 135 (1951).
υ) spanskt vin; jfr k. VinkällRSthm 1566, s. 6 b. Sedan och fort skall gåsz till Kiällaren och Apotechet. / Spanst och Renscht, Franscht, Hållandz, blanckt [,] rödt Wijn utj fullfaat, / Föresz här uth. BröllBesv. 145 (c. 1660; uppl. 1970). De lätta spanska vinerna likna i mycket de italienska men skilja sig möjl. från dessa genom sin i allm. kärvare smak. 2SvUppslB (1953).
φ) [jfr t. spanisches weiss] (numera mindre br.) spanskt vitt, om (krit)vitt (bl. a. till smink använt) färgämne (särsk. krita l. vismutvitt); vismutvitt; vitt smink (av detta färgämne); jfr PÄRL-VITT. Man blandar (till en målarfärg) 8 lod finsigtad gips, 10 d:o Spanskt hvitt, 20 d:o släckt kalk (osv.). EconA 1807, sept. s. 42. Spanskt Hvitt, (spanisch Weiss), är en sort smink. Synnerberg (1815). Spanskt hvitt, hvitt smink, vismuthvitt, basisk vismutchlorid, är en med konst frambragt förening af vismutmetall med chlor och syre. Almström Handelsv. 182 (1845). Spanskt vitt användes som benämning på en del särskilt till smink brukade vita färger, t. ex. krita och vismutvitt. Kjellin 1001 (1927).
χ) [jfr t. spanische wand] spansk vägg.
α') (numera mindre br.) (avskärmande) vägg (av på ramverk utspänt tyg l. av bräder o. d.), som varken når till golv l. tak (jfr SKÄRM-VÄGG); (bl. a. på teaterscen använd) avdelningsskärm; förr äv. om skjutbar skiljevägg i bikupa: avdelningslucka. Om detta maner (dvs. figurernas sammansmältande med bakgrunden) understundom, anwändt af en på sin förmåga säker Artist, ger anledning till en owanlig och stark effekt, frambringar det dock oftast ingenting annat, än ett obestämdt kaos, i hwilket man endast tyckes skönja figurerna framskymtande genom en Spansk wägg. Polyfem IV. 2: 3 (1811). Man har .. i odelbara kupor en tunn bräda, en s. k. ”spansk vägg”, som kan inskjutas, hvarigenom man kan göra kupan stor eller liten. Dahm Biet 141 (1878). 2SvUppslB (1953).
β') [sannol. bildl. anv. av 1] (†) Spansk vägg, (dvs.) en stoppad, fast vägg, försedd med remmar och fängslingsredskap för fängsling af hästar vid operationer. Vennerholm o. Svensson 451 (1892).
b) sjöt. i vissa sjötermer.
β) spanskt spel, om anordning för hoptvingning av tågvirke i en blockstropp l. åtdragning av bänsel o. d., som består av en rulle (drejare) med genomgående hål i ytterändarna o. en l. två märlspikar l. dyl. för kringvridning samt en kort smäcker lina. Ramsten 26 (1866). Stenfelt (1920).
γ) spansk tagling, tagling kännetecknad av att de i en linända uppslagna kardelerna läggs till en krona o. sedan splitsas tillbaka i linan, bocksplits. Rydholm (1967).
δ) [jfr t. spanisches takel, eng. spanish tackle] spanskt tackel, (i sht vid lossning o. lastning förr använd) talja som med bl. två block gav trefaldig kraft. Smith 358 (1918). SohlmanSjölex. (1955).
ε) (mindre br.) spansk platting, rundplatting som lägges med fisklina l. simpelkort runt om en grövre kärna. SohlmanSjölex. (1955).
ζ) [jfr nl. spænsche toppenant] (†) spansk topplänta, om visst slags topplänta. Spanska Tåppläntarne på Blinde Rån, 6. famnar. Rajalin Skiepzb. 219 (1730).
c) vapenhist. om vapen l. krigsredskap l. stridstaktik.
α) (förr) om vissa egg- l. handeldvapen. En Spansk hake förgyltt Och etth Szintrör forgyltt koster både tilhope — 60 g(ylle)ne. VaruhusR 1541. Spanisch dartar. TullbSthm 5/9 1557. Spanske rapiir. ArkliR 1549, avd. 2. Selitzki afhände Anastasio lijfwet medh någre Styng af en Spanisk Stilet eller Puniert. Barckhusen Cotossichin 3 (1669). Ett huggeswerdh 4 (daler silvermynt) Spansk suärd: 4. ett slagzsuerdh 3. BoupptSthm 10/3 1659.
β) (†) spansk huva l. huvud, om lättare stormhatt som fotfolket använde under 1500-talet. Skyttetyg med kreffueth och Ryg hele armtyg och korta, handskar, spansk huffua skåtfri. Meyerson VapArboga 208 (i handl. fr. 1559). Spanske huffwder eller Stormhatter. ArkliR 1560, avd. 1 (1564). SKL (1850).
γ) [jfr t. spanischer reiter, spanischer reuter] spansk ryttare (jfr j γ, 1 b γ), se RYTTARE 5 b; äv. om fotangel. OxBr. 9: 633 (1645: spanscha reutter). (Studenter i Prag under belägringen 1648) voro beväpnade med bössor, spjut, hillebarder .., handgranater och ”spanska ryttare” (ett slags ankare med 4 skarpa hullingar, som skulle hindra rytteriet). Jensen SvMinn. 197 (1910). särsk. (†) i uttr. spanska ryttaren, bildl., om snäckan Murex tenuispina Lam. Deleen 1: 101 (1806). (Sv.) spanska ryttaren .. (eng.) caltrop shell. Björkman (1889).
ε) spanska skolan, om en under nyare tiden fram till omkr. 1648 tillämpad stridstaktik för fotfolk, som kännetecknades av framryckning med fyrkanter (på upptill 2000 man) med kontramarsch (o. som mest avancerat o. framgångsrikt tillämpades av spanjorerna). 2SvUppslB 17: 701 (1953).
d) (förr) om tortyrredskap.
α) spansk(a) fiol(er), om fiolliknande, omkring halsen buret träredskap ss. skamstraff (vid näpst av manskapets hustrur l. barn l. tjänstefolk vid garnison l. regemente). Den som befinnes med starka drycker överlastad skall för sådant, om därunder föres oljud, för första gången bära 1 timme den så kallade Spanska Violen. Ekstrand Karlbg 115 (i handl. fr. 1797). Förbryta sig Manskapets hustrur, barn och tjenstefolk inom Garnison å Fästning .. äge .. wederbörande Befälhafware rättighet, at låta den felaktige näpsas med bärande af den så kallade spanska violen, en, högst twå timar. Krigsart. 1798, 2: 21. Levander Brottsl. 188 (1933).
β) [jfr t. spanische kappe] spansk kappa (jfr a η) l. tunna, i ena ändan öppen o. i andra ändan med hål för huvudet försedd tunna l. tunnliknande anordning vilken bars omkring av man som dömts till skamstraff. 3NF (1933). Rig 1961, s. 60.
γ) [jfr t. spanischer mantel] (†) spansk mantel, om spansk kappa (se β) l. om mantelliknande anordning med samma anv. Nordforss (1805).
δ) [jfr t. spanischer stiefel] spansk stövel l. spanska stövlar, om (tortyr medelst) trä- l. järnskenor (med invändiga taggar) som med skruvar l. kilar pressades åt kring den torterades ben; äv. bildl. Möller (1745; under brodequin). Den, som har fattigdomens spanska stöfvel på, den och endast den vet, hur en sådan pjes klämmer. Arbetet 1891, nr 249, s. 4. BonnierLex. (1966).
e) i ett stort antal namn på (odlade) växter (jfr a μ), t. ex. (†) spansk andorn, växten Marrubium supinum Lin.? (Lat.) Marrubium Hispanic. (Sv.) Spansk Andorn. Rudbeck HortBot. 72 (1685). — (†) spansk cypress, (den i Spanien inhemska) växten Santolina chamæcyparrissus Lin., grå helgonört. Ahlich 47 (1744). — spansk ek, (bot.) (det i Nordamerika växande) trädet Quercus falcata Mich. (vars bark använts inom garveriindustrin). Jönsson Gagnv. 435 (1910). — (†) spanskt enträd, (det i Sydeuropa, i sht Spanien växande) trädet Juniperus oxycedrus Lin. Linné Bref I. 2: 83 (1746). — (†) spansk fänkål, (den i sht i Sydeuropa odlade) växten Fœniculum vulgare Mill. var. azoricum (Mill.) Thell., söt fänkål, italiensk fänkål, finoccio. Dahlman Trädg. 136 (1728). — [jfr t. spanische geniste] spansk ginst, (bot.) växten Spartium junceum Lin. SvUppslB (1935). — [jfr t. spanisches gras (i bet. β)] (†) spanskt gräs.
β) det odlade gräset Phalaris arundinacea Lin. var. picta Lin., randgräs. Rudbeck HortBot. 50 (1685). Ahlich 51 (1744). — (†) spansk havreväppling, om (den i Spanien o. andra sydeuropeiska länder förekommande) växten Trifolium smyrnæum Boiss. (syn. T. lagopus Pourr.). Rudbeck HortBot. 62 (1685). — spansk humle. α) bot. växt av (det inom medicinen använda) släktet Origanum Lin., särsk. om arten O. creticum Lin. Ahlich 93 (1744). Nemnich Naturg. 2: 786 (1795). β) farm. om de torkade blomsamlingarna av Origanum creticum Lin., se HUMLE, sbst.2 4. — (†) spansk jasmin, (den i Sydeuropa ofta odlade) växten Jasminum officinale Lin., äkta jasmin, luktjasmin. Dahlman Trädg. 166 (1728). — spanska jungfrun, (bot.) prydnadsväxten Nigella hispanica Lin. Hylander PrydnV 57 (1948). — (†) spansk kattost, om viss växt av släktet Malva Lin., sannol. (den från Sydeuropa kända) M. mauritiana Lin. Rudbeck HortBot. 70 (1685). — [jfr t. spanische glocke, om C. medium Lin., mariaklocka] (†) spanska klockor, (den i Sydeuropa hemmahörande, ofta odlade) växten Campanula medium Lin., mariaklocka. Spanska klokor blå. Rudbeck HortBot. 112 (1685). Spanska klockor hwita. Därs. — [jfr t. spanischer klee] (†) spansk klöver l. klee [av t. klee (se KLÖVER, sbst.1)] växten Trifolium pratense Lin. var. americanum Harz, rödklöver. Broocman Hush. 2: 220 (1736: Klee). Wahlberg Foderv. 221 (1835). — (†) spanskt kungsljus, om viss växt av släktet Verbascum Lin. med grenig blomställning, möjl. (den från Syd- och Mellaneuropa härstammande) V. lychnitis Lin. (Lat.) Verbascum ramosum Hispan. (Sv.) Spanske Kungzlius. Rudbeck HortBot. 116 (1685). — (†) spansk källarhals, växten Daphne cneorum Lin., rosentibast. Rudbeck HortBot. 28 (1685). — [jfr t. spanische kirsche] (†) spanska körsbär, om (träd bärande) vissa (stora, svarta) former av odlade körsbär; äv. i uttr. spanskt körsbärsträd, om trädet. (Sv.) Spanska kersbär .. (fr.) Guigne. Nordforss (1805). (Sv.) Spanskt kersbärsträd .. (fr.) Guignier. Dens. (Svart bigarrå) uppgifves såsom jemförelsevis yngre, ehuru känd i Tyskland före slutet af förra århundradet; men då den nästan alltid förblandats med ”de svarta Spanska”, de svarta Hjertbären (dvs. den odlade formen Prunus cerasus Lin. var. Juliana f. melanocarpa Reich.), kan man svårligen utreda dess ålder eller utbredning. Eneroth Pom. 2: 272 (1866). — [jfr t. spanischer körbel] spansk körvel, (bot.) växten Myrrhis odorata (Lin.) Scop., körvel. Franckenius Spec. C 4 a (1659). — [jfr t. spanischer zwiebel] (numera mindre br.) spansk lök, om kulturformer av Allium cepa Lin., dels om form med stora lökar o. mild smak (använd till stekning), portugisisk lök, dels om form med små vita lökar, syltlök (äv. i uttr. vit spansk lök). Warg 24 (1755: hvita). Syltlök eller hvit holländsk lök (stundom oriktigt kallad spansk lök) odlas på samma sätt som föregående. Ribbing LämplReform. 19 (1894). Elfving Kulturv. 120 (1895; om portugisisk lök). — spansk martorn, (den från Spanien härstammande) prydnadsväxten Eryngium bourgatii Gouan. VåraKulturvN 87 (1977). — (i sht i fackspr.) spansk mossa, om den rikt förgrenade epifyten Tillandsia usneoides Lin. (använd ss. packningsmaterial i kuddar o. d.) louisianamossa; äv. ss. handelsvara. Simmons Jönsson 559 (1935). — (†) spanska rödfärgade musöron, (den ofta odlade) växten Hieracium aurantiacum Lin., rödfibla. (Lat.) Auricula muris Hispan. fl. miniato. s. chondrilla. (Sv.) Spanska rööfärgade musöron, heller Soolhwarfwel. Rudbeck HortBot. 16 (1685). — (†) spansk målla, växten Atriplex hortensis Lin., trädgårdsmålla. Rothof 480 (1762). — (†) spansk narciss, växten Narcissus pseudonarcissus Lin., påsklilja. Stoor Spansk guul Narcis med long kalk. Rudbeck HortBot. 78 (1685). Spansk Narcis guul. Därs. Liten guul Spansk Narcis. Därs. — (†) spansk ormedöda, Scorzonera hispanica Lin., svartrot. Rudbeck HortBot. 104 (1685). — (†) spansk sifylla, växten Sedum telephium Lin. var. maximum Lin., kärleksört. (Lat.) Telephium Hispanicum (sv.) Spansk Sofylla. Rudbeck HortBot. 110 (1685). — (†) spanskt skabbgräs, sannol. om (den i Sydeuropa inhemska) växten Scabiosa stellata Lin. Rudbeck HortBot. 104 (1685). — (†) spansk skideväppling, sannol. om (den i Sydeuropa inhemska) växten Tetragonolobus maritimus (Lin.) Roth. Rudbeck HortBot. 112 (1685). — (†) spansk slån, (frukt av) trädet l. busken Prunus domestica Lin. ssp. insititia (Lin.) Schneid., krikon. Retzius FlVirg. 86, 169 (1809). — (†) spansk spirestjärnblomma, växten Scilla italica Lin., italiensk blåstjärna. Ornithogalum minus spicat. Hisp. (sv.) Spansk spire-stierneblomma. Rudbeck HortBot. 82 (1685). — (†) spansk stjärnnarciss, växten Narcissus tazetta Lin., tazett. Narcissus Hisp. angust. fl. pall. mult. stellato Spansk stierne Narcis. Rudbeck HortBot. 78 (1685). — (†) spansk syra, växten Rumex acetosa Lin., ängssyra. Rudbeck HortBot. 2 (1685). Tholander Ordl. (1872). — [jfr ä. d. spansk fyr] (†) spansk tall, trädet Pinus pinea Lin., pinje. Hasselquist Resa 40 (1750). Retzius FlVirg. 163 (1809). — spansk ädelgran, (bot.) spanskgran. Hylander PrydnV 28 (1948). — (†) spanska ärter, ärtväxten Cicer arietinum Lin., kikärt. Kikärter, Cicer arietinum, Linné, Spanska ärter .. En ettårig ärtväxt af 1—2 fots höjd, som härstammar från Spanien. HbTrädg. 2: 121 (1872).
f) om djur (jfr g).
α) (numera föga br.) spanskt får, finulligt får (från Spanien), merinofår. De förste Spanske Får blefwo för någre och 20 år sedan anskaffade til denne Sockn af Öfw. Lieut. Riekman på Galhammar, som äfwen hade Angoriske Getter. Hülphers Norrl. 2: 91 (1775). Ahlman (1872).
γ) spansk häst, (i Sv. i sht förr ss. riddjur använd) häst av en i Spanien förekommande (med den arabiska hästen besläktad) kulturras med elegant växt, ramskopf, svanhals, ngt sänkt rygg o. högt buren svans; äv. i totalitetsbet., om rasen; äv. med utelämnat huvudord (i substantivisk anv.). Ther näst (dvs. efter arabiska hästar är att märka) Persiske, Turciske, Tartariske, hwilke äro fast snälle i theras Lopp, så at een Engelsk eller Spanisk som (dessa) intet långdurige äro, men helt snälle och modige. Risingh LandB 69 (1671). (Jag) seer .. (av brevet) dhet I hafwen köpt för migh tuenne spanska hässtar. HH XVIII. 2: 12 (1686). Den spanska hästen har .. arabiskt, särsk. berbiskt, påbrå. 2SvUppslB 13: 1269 (1949).
δ) (numera föga br.) spanska höns, om en medelhavsraserna tillhörande hönstyp bl. a. kännetecknad av vit hudfärg (o. i fråga om typens mest kända företrädare, minorkahönsen, storvuxenhet o. mycket stor enkelkam), höns av den spanska typen (bland medelhavsraserna). Spanska höns .. hafwa ganska stora och åt en sida hängande kammar, ja hönorne af dem likna på hufwudet wåra ordinaira tuppar. Linné FörelDjurr. 123 (1748). Spanska höns, medelstora höns med upprät, stolt hållning, stor, enkel, hos tuppen upprät, hos hönan åt sidan nedhängande kam, långa, hängande öronlappar, stort, naket ansigte. Juhlin-Dannfelt (1886).
ε) (†) spansk katt, djuret Genetta genetta Lin., europeisk genett. Som man lyckats i Spanien och Constantinopel att tämja .. (genetter), har man kallat dem Spanska och Constantinopolitanska Kattor. Gravander Buffon 2: 64 (1806).
ζ) (numera bl. i vissa trakter) spansk kråka, fågeln Coracias garrulus Lin., blåkråka. ORudbeck d. y. (c. 1700) i 3ASScUps. VIII. 7: 13. Björkman (1889).
η) spansk makrill, (zool.) (den Scomber scombrus Lin., vanlig makrill, närstående) fisken Pneumatophorus colias Gmel. (som är vanlig i Medelhavet); förr äv. om annan, stor, makrillfisk, sannol. Euthynnus alleratus Rafin., tunnina. Spanska makrillen. Denna Medelhafvets stora Makrill är af naturen rädd, och det minsta buller oroar honom. Gravander Buffon 4: 195 (1807). SvFiskelex. (1955). jfr: Hawkins skrifver, at Spanska Makrillen (kanske han menar Boniten) är större och torrare än Makrillen, men annars god. SÖdmann (1787) hos Bergius PVetA 1780, 2: 300.
i) om vissa sjukdomar.
α) [jfr t. spanische pocken] (†) spanska koppor, om syfilis? Det är ännu okändt, om dessa så kallade större eller Spanska Koppors, så väl som de mindre eller egentliga koppors ursprungeliga orsak bör härledas från smittan af et annat djur, eller (osv.). KFvSchulzenheim PVetA 1803, s. 5.
β) [jfr t. spanischer kragen, hög krage, pipkrage, åkomman spansk krage] (vard.) spansk krage, (med.) åkomma hos män som består däri att den svullna förhuden fastnat i tillbakadraget läge o. insnörper manslemmen kring ollonet. Haartman SciagrMorb. 71 (1779). Det är en tysk som haft ett helsicke av spanska kragen hela resan. Holmström Benj. 153 (1932). Wernstedt (1935).
γ) [jfr t. spanische krankheit] spanska sjukan, (tidigast i Spanien uppträdande) pandemisk influensa som härjade 1918 o. det följande l. ett par av de följande åren. SvD(A) 1918, nr 276 A, s. 7.
j) i vissa andra uttr. — särsk.
α) (†) spansk mil, romersk mil. (Ramunder) hög .. Kiesarensz hufuwd af, / att ded fllög i 15. spanska miilar. Visb. 3: 433 (c. 1700).
β) spanskt parti, (schack.) spelöppning som kännetecknas av att löparen i tredje draget går från f 1 till b 5. Schultz Schack 59 (1869). Skandinaviskt parti har sin mera bestämda kombinationstyp, spanskt parti likaså. BokSchack 67 (1948).
δ) [jfr t. spanischer schild, lat. scutum hispanicum] spansk sköld, (herald.) ovantill rätlinjig o. nedtill helt rundad sköld. Uggla Herald. 19 (1746). 2NF (1917).
k) (numera bl. tillf.) i n. sg. i substantivisk anv.: spanskt vin. Men måtteligt, som wj förstå thet på wårt Swenska, / Tå är alt Helsosamt, så Spanskt som och thet Renska. Spegel GW 122 (1685). Ett glas bittert och spanskt skall bättre sätta bloden i ordning än ett helt rese-apotek. Björn Okände 50 (1791). En tärna, som ej kan tömma en mugg spanskt i botten, är icke värdig att tagas om hakan af en ärlig hofbuss. Björlin Elsa 60 (1879).
3) i pregnant anv.: som (i berörda avseende) har l. kännetecknas av det för spanjorerna l. Spanien l. ifrågavarande spanska (i bet. 1) företeelse karakteristiska; äv. i speciellare l. oeg. l. bildl. anv., särsk. dels i anv. a—c, dels: som för tanken till (motsv. företeelse l. dyl. i l. från) Spanien l. (motsvarande egenskap hos) en spanjor l. spanjorerna; sydländsk; stolt. (En liten flicka) blir satt hos en Dantzmästare, och då måste .. (hon) genom en järnkraga, som går rundt omkring hennes hals, lära sine ystra airer och Spanska gebärder; då twingas hon at hålla sitt hufwud på wist sätt, höja op sitt bröst (osv.). Kling Spect. X 4 a (1735). Der kommo .. några förnäma Creolska Damer, som med äkta spansk gång stolta framskredo i sina tunna hvita klädningar med korta ärmar och kjolar. Gosselman Col. 1: 39 (1828). Hotell Victoria, som innehaves av en svensk, fast det nu är mera spanskt än det spanskaste hotel. Sparre Ön 19 (1925). De' ä' någonting spanskt över de' hela. Christenson KEwertJub. 52 (1928, 1931); jfr: Uttr. var gammalt; jfr travestien: Det blir någonting danskt över det hela, H. B. Palmær, Brev riksdagen 1847—48, nr 4. Holm BevO (1960). (Don Quijote) är premiäraktören i allt detta urspanska (som Cervantes skildrar). Han är den spanskaste av alla spanska spanjorer. Grimberg VärldH 9: 58 (1940). — jfr UR-SPANSK. — särsk.
a) i vissa uttr.
β) [jfr t. spanisches schloss] (föga br.) spanskt slott, luftslott. Förakt för spekulationens spanska slott. Lindqvist Herr. 230 (1917).
γ) spansk sommar, förr särsk. i speciellare anv.: mycket het sommar, sommar med sydländsk värme. Gud ske lof, att vi i dessa dagar fått något regn, annars ha vi haft en spansk sommar. Retzius BrFlorman 71 (1829).
b) (mindre br.) om l. i fråga om persons utseende, ungefär liktydigt med: sydländsk. Hennes instinkt sade henne, att .. (mannen hon ville göra intryck på) drogs till det främmande ... Därför var hon nu riktigt blek och mörk och spansk. Siwertz Sel. 1: 181 (1920).
c) (numera mindre br.) om l. ifråga om gest, liktydigt med: sydländsk l. livlig (o. förnäm; jfr d). Miner effter spanisk art. Ekeblad Bref 1: 37 (1650; rättat efter hskr.). Hermann vräkte sig på den låghalta stolen med spanska gebärder och knackade förnämt i bordsskivan. Delblanc Prästk. 152 (1963).
d) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) högfärdig, högdragen, struntförnäm, stolt (o. envis); stursk, impertinent; särsk. (i sht i fråga om sätt att gå): högdraget sprättig l. avmätt stoltserande o. d. Mång fiåka tycker wäl sin ära ske förnär, / Om hon ei altid dryg och Spansk i orden är. Kolmodin QvSp. 1: 85 (c. 1710, 1732). En trop Pedanter gå, / Med Spanske steg föruth och Rector efterföllia. ÖB 26 (1712). (Pojken) går rakt fram till disken, hvisslande litet smått, och helt spanskt lägger han sin högra labb på en hög knäck och sin vänstra på en karamell och lägger sedan de nötta kopparmynten i köpmannens öppna hand. Levertin 23: 34 (1883). Släktens blomsterflor i samlad kår, / valda sysslingar, elitkusiner, / nittonåringar med spanska miner. Fröding NyttGam. 72 (1897). Tuppen .. sneglar på er, klifver spanskt, spänner ut bröstet. Forsslund Djur 224 (1900). Grosshandlaren .. svarade spanskt: han ville inte ge sig i affärer med bondtjuvar. Hellström Storm 75 (1935). Abble .. stack .. händerna i byxfickorna och stod bredbent och spansk och såg efter ekipaget. Nilsson HistFärs 123 (1940).
e) (†) bedräglig, svekfull; jfr ITALIENSK b. (Spanske kungen har) sitt långa Spanischa practiquer (dvs. sin ”praktik”, sina onda anslag) nu vthj werket ställt. RARP 3: 298 (1643).
4) [specialanv. av 3] om (gång o. d. hos) häst.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om häst: (fin l. stilig o.) yster l. livlig; jfr 3 c (d). Han tålte inte, att någon hade spanskare stutar .. eller vackrare åkdon och grejor än han. Sällberg Sockenk. 44 (1899). Johan-Agust .. och n' Israel .. arbeta med hästarne i stallet för att få dem rigtigt fina och ”spanske”. SDS 1901, nr 26, s. 3.
b) ridk. i uttr. spanskt trav l. spansk skritt, trav resp. skritt varvid frambenen lyftes högt o. sträckes rakt fram innan de sättes i marken, passage; äv. dels om gångart o. d. kännetecknad av sådant sätt att föra frambenen, dels ss. adv.: med högt lyfta o. före nedsättandet rakt framsträckta framben. Men the Mun-styfwe (av hästarna) må Capsonen altjd kenna / Om the thet Spanska Traaf ej gå, men heller renna. Spegel GW 231 (1685). Från prisridning äro uteslutna s. k. ”spansk skridt och traf”, med andra ord, all ridning i den ”höga skolan” samt alla cirkuskonster. TIdr. 1887, s. 46. I s. k. spansk skridt lyfter hästen frambenen högt upp och sträcker dem rakt fram, innan de åter sättas i marken. 2NF 25: 1197 (1917).
5) [jfr motsv. anv. i västgerm. spr.] (†) främmande, egendomlig, underlig; äv. närmande sig bet.: hård (se d. o. 8 b) l. obarmhärtig. Pilten såg på Informatorn, lika som wille han säya, Hwad äro thet för Spanske Saker (dvs. frågor som han ej förstod)? Weise 142 (1697). Att .. han vid sin ankomst hit till Stockholm förnam och såg, att ålderman hade fem gossar i läran, vilket de tyska gesällerna något spanskt förekom. Löfgren TenngjH I. 3: 7 (i handl. fr. 1727). jfr Nyrop OrdLiv 1: 106 (1901). Detta kommer H:r Stierngranat nog spanskt före, at nu betala ongefer 13.000 dr tilbaka. Tilas Ant. 1: 27 (1765).
(1) -AMERIKANSK. som tillhör l. har avseende på l. härstammar från osv. de av spanjorerna förr behärskade o. ännu spansktalande delarna av Amerika (Mexico, Mellanamerika o. Sydamerika utom Brasilien) l. på dessas invånare (av spansk härstamning); äv. (i regel skrivet spansk-amerikansk): som äger rum l. föreligger mellan l. är gemensam för Spanien o. Amerika (i sht Förenta staterna). Spansk-amerikanska kriget, om ett 1898 utkämpat krig mellan Spanien o. Förenta staterna. Bremer NVerld. 3: 218 (1854; om städer). Det förnämsta källmaterialet till alla de vidsträckta spansk-amerikanska ländernas äldre historia har .. kommit att samlas i ett enda arkiv .. i Sevilla. HT 1952, s. 273. —
(2 c) -BILA. (†) om bila (l. yxa) av (förment) spansk typ; jfr spansk 2 c α. Strax slog han åt Joen springere m(e)dh en spansbila in opå kyrchiegårdenn. VadstÄTb. 105 (1585). —
(2 g) -FLUGA. (förr) spansk fluga; utom ss. förled i ssgr numera mindre br. Schultze Ordb. 1204 (c. 1755). IllSvOrdb. (1964).
Ssgr [delvis till uttr. spansk fluga] (förr): spanskflug- l. spanskfluge-bagge. (-flug-) (†) skalbaggen Lytta vesicatoria Lin., spansk fluga. Hartman Naturk. 243 (1836).
-liniment. (inom veterinärpraktiken använt) liniment vari spansk fluga (o. prustkåda) ingick. SvFarm. 175 (1901). Krook Handköpsben. 135 (1951).
-plåster. dragplåster vars verksamma del utgöres av spansk fluga, spanskt flugplåster, spansk fluga. PH 10: 655 (1776: Spansktfluge-plåster).
-salva. (inom veterinärpraktiken o. medicinen ss. blåsdragande l. urindrivande medel använd) salva vari spansk fluga ingick; jfr -flugliniment. Florman Hushållsdj. 69 (1834).
-sår. hudsår uppkommet vid användning av spanskflugplåster l. spanskflugsalva. SvMerc. IV. 4: 192 (1758).
(2 e) -GRAN. bot. (det i Spanien vildväxande) prydnadsträdet Abies pinsapo Boiss., spansk ädelgran. VåraKulturvN 36 (1977). —
(2 a ε) -GRÖN, adj. [jfr t. spangrün] (numera föga br.) som har färgen hos l. är färgad med spanskgröna; blågrön (l. mörkgrön); jfr ärg-grön. Inuentarium på Spensgröne skin 4 stucker. SkinnkamRSthm 1540, s. 155. En ung person som ur sin Farfars garderob framletade en spanskgrön klänning. JournLTh. 1810, s. 631. Hufvudet och halsen (på blåkråkan) ljusblåa med grön anstrykning och ett blekare spanskgrönt strek åt hvarje fjäder ofvan halsen. Nilsson Fauna II. 1: 151 (1824). UB 5: 558 (1874; om färgtoner). —
(2 a ε) -GRÖNA, förr äv. -GRÖN. (spansk- 1541 (: spansgrön) osv. spanskt- 1645 (: Spanstgrön)—1650 (: Spanstgröna)) [jfr t. spangrün] (nästan bl. förr för användning ss. färgämne o. d. framställt) kopparacetat (dvs. ättiksyrad kopparoxid), spanskt grönt; färgämne l. preparat av kopparacetat l. blandning av kopparacetater; i sht om blågrönt (l. nästan blått) basiskt kopparacetat (försålt i form av bollar l. kakor); äv. om en gm destillering av basiskt kopparacetat o. den därvid erhållna lutens avdunstning framställt mörkgrönt neutralt l. kristalliserat kopparacetat, äv. i uttr. destillerad spanskgröna; i sht förr äv. om (bildat l. framställt) kopparacetat enbart betraktat ss. ämne; förr äv.: kopparkarbonat, ärg; jfr -grönt o. grön-spån. 5 1/2 skålpund spansgrön, skålpundett 10 öre. VaruhusR 1541. Lemnius Pest. 25 (1572; uppl. 1917). Rost eller Erga som är på Koppar eller Malm, Spansgrön, Kopparrost. Linc. (1640; under ærugo). 4 lod Distillerad Spanskgröna. HovförtärSthm 1758, s. 1621. Spanskgröna eller ättiksyrad kopparoxid förekommer i handeln såsom basisk spanskgröna och såsom neutral eller kristalliserad spanskgröna. Keyser Kemien 2: 675 (1874). Spanskgröna eller basiskt kopparacetat. Förekom (på 1860- o. 1870-talen) i handeln i form av handstora bollar. Sahlin SkånFärg. 179 (1928). Spanskgröna .. förekommer även av nästan blå färg. VaruhbTulltaxa 1: 169 (1931). Spanskgröna utgöres av en blandning av basiska kopparacetater. Smith OrgKemi 100 (1938). —
(2 a ε) -GRÖNT, n. (spansk- 1557 osv. spanskt- 1797) [jfr etymologisk parentes under -gröna] (förr) spanskgröna. Spanskgrönntt 1 pd. för 2 mkr. 2VittAH 8: 119 (i handl. fr. 1557).
Ssg (förr): spanskgrönt-liniment. liniment vari spanskgröna ingår. Forshæll OorgPharm. 154 (1838). —
(2 e) -LOSTA. bot. (den i medelhavsområdet o. norra Afrika hemmahörande) växten Bromus madritensis Lin. Hylander NordKärlv. 1: 353 (1953). —
(2 a μ) -PEPPAR. spansk peppar (se spansk 2 a μ). Oldendorp 1: 206 (1786; om frukten). Ymer 1939, s. 213 (om växten).
Ssgr [möjl. äv. till uttr. spansk peppar] (förr): spanskpeppar-bomull. bomull impregnerad med spanskpepparextrakt. SFS 1917, s. 2343.
(2 h) -RÖ. (†) spanskt rör (se rör, sbst.3 2 b α slutet); jfr rö, sbst.2 3. Westdahl BlekLärovH 71 (i handl. fr. c. 1700). NVedboDomb. Vårt. 1732, § 15. —
(2 h) -RÖR. (spansk- 1668 osv. spanskt- 1818—1866) [jfr t. spanischrohr] spanskt rör.
Ssg (till -rör a): spanskrörs-, äv. spanskrör-käpp. käpp av spanskt rör, spanskrör. BoupptRasbo 1769. —
(2 a) -ULL. (†) om merinoull. Orrelius (1797). —
(2 a υ) -VIN. (spansk- 1683—1883. spanskt- 1683—1714) (numera mindre br.) spanskt vin. ConsAcAboP 5: 389 (1683). Strindberg SvÖ 2: 179 (1883). —
(1) -VÄNLIGHET~002, äv. ~200. [jfr -vänlig] vänlig inställning till Spanien l. spanjorerna l. egenskapen att vara spanskvänlig. Engström KaapAfr. 216 (1937). —
(2 a) -ÖL. (†) om visst slags importerat öl? Der er änn quarth ij wår ägen källare 9 fath gammeltt herreööll .. och 2 fath spansööll. VgFmT I. 10: 94 (1586).
B: SPANSKT-FLUGEPLÅSTER, -GRÖNA, -GRÖNT, -RÖR, -VIN, se A.
Avledn.: SPANSKA, i bet. 1 f., i bet. 3, 4 r. l. f.
2) till 1: spanskt språk, spanska språket. Adelantado kallas på Spanska en stor Herre. Spegel 11 (1712). En stor man har en gång sagt, at man borde tala Spanska med gudar, Italienska med Hofmän, Swenska med Soldater och Fransöska med sin kiäresta. Lindahl Tanckef. 37 (1740). Spanskan (i inskränkt mening) med litteratur sedan omkr. 1100 talas i större delen af Spanien .., i Mexiko, Centralamerika och större delen af Sydamerika samt på Filippinerna. Noreen VS 1: 67 (1903). Vid .. fem högre skolor meddelas undervisning i spanska på gymnasiestadiet. PsykPedUppslB 2164 (1946). jfr riks-spanska.
3) (ngt vard.) till 2 i γ: spanska sjukan (se spansk 2 i γ). JulbGbg 1931, s. 118. Nu hade hennes man förts till sjukhus, spanskan förstås. Fogelström Minns 236 (1964).
4) (†) till 1: i uttr. på spanska, spanskt sätt l. manér; äv. (jfr spansk 3 e) i speciellare anv., i fråga om sätt att behandla ngt: på svekfullt sätt l. illa. Man behöfver intet att tractera dem (dvs. livländarna) på spanska, ty man måste läta see, dedh man vill tractera folk väl, och kan då tryggia sigh på dem. RP 12: 210 (1647). Rosine, et ungt fruntimer af börd. Bartholos Pupill, klädd på Spanska. Björn Barb. Personfört. (1785). Klädd på spanska. Weste FörslSAOB (c. 1817).
Ssgr (till spanska, sbst. 2): spansk-kunnig. som behärskar spanska. Spanskkunnig medhjälpare. NysvSt. 1925, s. 46.
-talande, adj. som talar spanska, särsk.: som har spanska ss. modersmål; äv. om land o. d.: där spanska utgör modersmål (l. ett av modersmålen), som har spanska ss. modersmål. Verd. 1890, s. 262 (om länder). Hade uppfostrats av en spansktalande moder. Östergren (1943).
SPANSKA, v. [sv. dial. spanska, spänska; jfr d. spanske] (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 3 d, refl.: stoltsera; uppträda (dumt) högfärdigt l. morskt l. sturskt; morska upp sig. Blanche En tr. upp 58 (1843). Man har, som bekant, kallat unionsmärket ”sillsaladen” ... Måtte den .. bara icke vara för mycket pepprad af dem, som nu ”spanska sig” i otid! Kasper 1879, nr 12, s. 1. Tänk bara, huru det måtte smaka att gå och spanska sig som general med ett bredt ordensband öfver axeln! Nordenström Gogolj Rev. 184 (1908). Om nu den inskränkte .. fattige ynglingen går omkring och spanskar sig .. vad ska man då kalla honom? Bergman JoH 201 (1926). —
SPANSKHET, r. l. f.
1) till 3: om det för spanjorerna l. Spanien karakteristiska l. typiska. Stå för honom såsom spanskhetens mönster. ELidforss (c. 1900) hos Östergren.
2) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 3 d: högdragenhet, stelhet, sturskhet. Väl hemma höll jag förstås kammen högt .. För tusan man tålde väl inte vilken behandling som helst .. Men bakom min spanskhet molade nog ändå något, som var förvillande likt ett ont samvete. Siwertz JagFatt. 151 (1939).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content