SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1997  
STÄPP stäp4, r. l. m. (f. Weste FörslSAOB (c. 1817)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(stepp 1714—1983. stäpp 1843 osv.)
Etymologi
[jfr t. steppe, nl. steppe, ä. nl. step, eng. steppe, ä. eng. step, fr. steppe; av ry. step, av ovisst urspr.]
om torrt slättland (l. småkuperat landskap) som i sin typiska form är grästäckt o. saknar träd l. buskar och vars växtlighet (utom gräs äv. örter med knölstam o. d.) blomstrar under fuktigare perioder (våren i tempererade trakter, regntiden i subtropiska o. tropiska trakter) o. vissnar under torrperioderna; äv. dels om mer l. mindre ökenliknande (blott sparsamt gräsbevuxet) slättland (särsk. med salthaltig mark), dels om (nederbördsrikare) gräsland med busk- l. trädvegetation; särsk. om slättland av ovan beskriven beskaffenhet i Ungern o. Ryssl. o. det inre av Asien; äv. om den vegetationsform (o. klimattyp) som stäpp (i ovan beskriven, typisk form) representerar; jfr PAMPA, PRÄRIE, ävensom HED, SAVANN. Den 15 Juni reste capiten af Carelske esquadron dragoner Johan Reinhold Müller bort från Tobolsko med archiréen från Tuméen, hvilcken archirée reste åth stepp eller ödemarck, därest han döpte en hooper hedningar. HH 24: 214 (1714). Peter den store gjorde ett försök att genom Turkestans stepper öppna en handelswäg till södra delen af Asien. DA 1825, nr 14, s. 2. En trädlös slätt, som endast vattnas af stadnande regnvatten, men lider brist på källor och bäckar, kallas stepp. Sörensson Palmblad LbGeogr. 15 (1866). (En fraktion av Le Plays skola) särskiljer tre kategorier af landskap, af hvilka enhvar gifver upphof åt en primitiv samhällstyp: steppen åt herdesamhället, hafsstranden åt fiskaresamhället och skogen åt jägaresamhället. Schauman o. Christierson Gide 126 (1897). De rundt omkring bergen (vid Kilimandjaro) utbredda stäpperna äro af vidt skiftande natur .. grässtäpp, buskstäpp, trädstäpp, med dess särskilda typer akaciestäpp, ”fruktträdgårdsstäpp” .. och flöjtakaciestäpp. Sjöstedt Storv. 175 (1911). Vi sitter där i Maxim Gorkijs hus ute på ryska stäppen, en disig, blomsterfylld kväll i augusti. Martinson ArméHor. 250 (1942). Den naturliga vegetationsformen (på pampas) är stäppen, bestående till stor del av glesa, tuvade gräs .. med naken jord mellan individerna. 2SvUppslB 22: 305 (1952). — jfr BUSK-STÄPP (Sjöstedt Storv. 175 (1911)), GRÄS-, HÖG-STÄPP, LER-STÄPP (Långt nere i sydfrankrike bor .. (fältpiplärkan) på hårda, torra lerstäpper. NatLiv 2: 626 (1931)), SALT-, SAND-, TRÄD-STÄPP. — särsk.
a) i ngt oeg. l. utvidgad anv., i uttr. den nordiska stäppen, om alvar på Öland. Man har kallat alvaret den nordiska stäppen. Likaväl kunde man säga den svenska öknen; ingendera benämningen är fullt riktig. Alvaret är något helt för sig. TurÅ 1940, s. 144.
b) mer l. mindre bildl. (utgående från tanken på stäppen ss. ödslig l. närmast oändlig); särsk. om havet. Först och främst .. har jag svårt att lemna i ödesmål några tomma stepper i ett bref. Allt hvad som är förelagdt af papper, måste från hörn till hörn hvimla af en befolkning af ord. Törneros (SVS) 1: 342 (1825). Hvem, om ej hon (dvs. dikten), har stänkt en droppe dagg / I stepperna af krönikans register? Topelius NBlad 147 (1864, 1870). Natt öfver hafvets tysta, oändliga stepp. Tegengren Dikt. 25 (1900).
Ssgr: A: STÄPP-ANTILOP. [jfr t. steppenantilope] (numera föga br.) zool. antilopen Saiga tatarica Lin. (som förekommer på Centralasiens, förr äv. Östeuropas stäpper), saiga. 1Brehm 1: 491 (1874). SAOL (1973).
-ART. i sht bot. o. zool. jfr art 8 a α o. -djur, -växt. VäxtLiv 1: 190 (1932).
Ssg: stäpparts-förekomst. (tillf.) Ymer 1925, s. 73.
-ARTAD, p. adj. till sin karaktär besläktad med l. närmande sig l. liknande stäpp l. ngt som förekommer på stäpp l. i stäppområden. Stäppartat landskap. Stäppartad vegetation. NF 17: 578 (1893; om kustremsa).
-BLOMSTER. jfr -växt. Hedin GmKhor. 195 (1892).
-BOSKAP~02 l. ~20. särsk. om stor, från uroxen direkt härstammande rasgrupp av nötkreatur, som sedan urminnes tider förekommit på Asiens stäpper o. därifrån ss. olika rastyper spridits till Europa. Lundberg HusdjSj. 571 (1868). Sägnerna förtälja .. att asiatisk steppboskap långt före Kristi födelse kommit till Italien. LB V. 1: 100 (1908). 2SvUppslB 21: 789 (1951; om rastypen i Ukraina o. södra Euroasien).
-BUSKE. jfr -växt. Tamarisker och saksauler .. Båda äro stäppbuskar, som kunna bli flera meter höga. Hedin Pol 1: 101 (1911).
-BÄLTE. av stäpp bestående bälte (se d. o. 2). Hedin GmKhor. 494 (1893).
-DJUR. djur som lever på stäpp l. i stäppområden (o. är anpassat för ett liv i dessa områden). Flere små gnagarearter, såsom sislar, hamstrar .. äro .. uteslutande steppdjur. Nathorst JordH 953 (1894). Flertalet djur äro .. bundna vid vissa .. särskilt lämpliga områden. Så finnas skogsdjur .. stäppdjur o. s. v. Rosén Djurgeogr. 2 (1914).
-FAUNA. zool. i stäppområden förekommande (speciell, för livet på stäppen anpassad) fauna; jfr -djur. Boheman ÅrsbVetA 1855—56, s. 197 (i de asiatiska stäppområdena). FoFl. 1948, s. 4 (i Mellaneuropa under ä. geologiskt skede). 2SvUppslB (1953).
-FLOD. om flod som förekommer i stäppområde o. har föga l. inget vatten under torrperioder samt ofta försvinner i sanden l. slutar i en avloppslös sjö. Öcknen Kobi (är) den största (i Asien) .. I dess midt ligger sjön Lop, som uppslukar Hierkan- eller Jerkan-floden. Den landsträcka, hvilken genomflytes af denna stepp-flod, är allmännast känd under namnet Lilla Bukhariet. Palmblad HbGeogr. 1: 8 (1826). Rosberg AllNation. 155 (1918).
-FLORA. bot. i stäppområden förekommande (speciell, (främst) av saftlöst gräs o. örter med knölstam bestående) flora; jfr -växt. BotN 1842, s. 124.
-FOLK. (nomadiserande) folk (se d. o. 1) som lever i stäppområden; särsk. om asiatiskt sådant folk. Castrén Res. 2: 364 (1847).
-FORM. jfr form 9 slutet o. -djur, -växt. FoFl. 1947, s. 49.
-FÅGEL. jfr -djur. Verd. 1892, s. 271.
-FÅR. zool. vildfåret Ovis vignei Blyth (vilket företrädesvis ss. stäppdjur förekommer i delar av Ungern o. Asien o. utgör stamform för en stor del av tamfåren); äv. om detta får ss. domesticerat i Ungern. Bästa ullen lemnar spanska fåret, derefter det långulliga engelska fåret och det tyska ”Marsch-schaf”, mindre god ger hed-fåret (Heide-schaf) och ungerska steppfåret. Schallenfeld Met. 34 (1886). DjurVärld 14: 418 (1960).
-GRÄS. (vanl. saftlöst o. smalbladigt) gräs som växer i stäppområden o. är mer l. mindre karakteristiskt för dessa. Verd. 1892, s. 269. Steppgräset lyser i en varm brun ton, mot vilken de gråblåa steppsjöarna, som vi tid efter annan passera, skarpt sticka av. Kranck SlocknEldL 181 (1930).
-HUND. [jfr t. steppenhund (i bet. 2)]
1) (numera föga br.) om rysk (halvvild) herdehund (o. jakthund). Ahrenberg Hem. 18 (1887). De halv-vilda stepphundarne gräva sig hålor. Verd. 1892, s. 272.
2) (numera mindre br.) zool. hunddjuret Lycaon pictus Temm. (som lever i afrikanska stäppområden), afrikansk vildhund, hyenhund. 1Brehm 1: 196 (1874). 2SvUppslB (1953).
3) (†) = -räv. Schulthess (1885).
-HÄST. [jfr t. steppenpferd] hippol. ss. gemensam beteckning för varandra jämförelsevis närstående hästraser vilka förekommer i södra Ryssl. o. (främst) stäppområdena i Asien (den mongoliska o. tatariska hästen, kirgis-, kalmuck-, tjerkess- o. kosackhästen) o. som har orientaliskt ursprung (med härstamning från vildhästen tarpan) o. bl. a. kännetecknas av relativ småvuxenhet, stor energi o. uthållighet; äv. om rysk vildhäst som dog ut i mitten av 1800-talet: tarpan. Stående nära dessa .. (dvs. den arabiska, berberiska o. turkmenska hästen) äro stepphästarne eller de, som tillhöra Kossackerna, Kirgiserna och Mongolerna. Sjöstedt Husdj. 1: 142 (1859). Särskilda remonterings-afdelningar afsändes .. (till Ukraina) och uppköpte hela hjordar af de vilda stepphästarne, hvilka sedan drefvos till Preussen och fördelades på husar-regementerne. KrigVAT 1859, s. 328. Den kalmuckiske stepphästen mäter 1,45 à 1,47 meter. Wrangel HbHästv. 1272 (1886). Sentida ättlingar till förebilden till vår lerhingst, den mongoliska stäpphästen, bar omkring den venetianske äventyraren (dvs. Marco Polo) under hans resor i Kina. ICAKurir. 1985, nr 4, s. 5.
-HÖK. zool. fågeln Circus macrourus Gmel. (som stadigvarande häckar från sydöstra Europa till sydvästra Asien), blek kärrhök; äv. (numera föga br.) ss. gemensam beteckning för nämnda kärrhök o. kärrhöken Circus pygargus Lin., mindre kärrhök, ängshök (vilka båda arter till större delen har gemensam utveckling o. till sitt uppträdande liknar varandra), särsk. i uttr. blek l. grå l. större stäpphök, C. macrourus Gmel., mindre stäpphök, C. pygargus Lin. Holmgren Fogl. 541 (1868: bleka). Rebau NatH 1: 375 (1879: större). Därs. 376 (: mindre). Sjöstedt Storv. 187 (1911: grå). Stepphöken .. är en främling, som blott tillfälligtvis anträffats i vårt land. Västerb. 1939, s. 179.
-HÖNA. [jfr. t. steppenhuhn] zool. (den i Centralasiens stäppområden hemmahörande) duvfågeln Syrrhaptes paradoxus Pall.; äv. om den andra kända arten av samma släkte, S. tibetanus Gould (i sht i ssgn tibet-stäpphöna); äv. ss. ämnesnamn, om maträtt. Holmgren Fogl. Reg. (1871). Essén Fob 26 (1919; ss. maträtt). DjurVärld 10: 14 (1963).
-HÖNS. [jfr t. steppenhuhn] zool. i pl.: (den ordningen duvfåglar tillhörande) familjen Pteroclidae (som förekommer i stäpp- o. ökenområden i Afrika, några arter äv. i Asien) l. om en (i sht i ä. systematik uppförd) underordning (Pterocles) bestående av endast nämnda familj, flyghöns; äv. (numera föga br.) i inskränktare anv.: (fågel tillhörande) släktet Syrrhaptes Ill. (särsk. i ssgn stäpphöns-släkte(t)). En egen grupp bilda de asiatiska stepphönsen (dvs. släktet Syrrhaptes Ill.). 1Brehm 2: 367 (1875). Carlson Fågl. 195 (1894; om familjen Pteroclidae). 4Brehm 8: 72 (1926; äv. om underordningen). BraBöckLex. 22: 90 (1980).
Ssg (numera föga br.): stäpphöns-släkte(t). släktet Syrrhaptes Ill. 2NF 27: 595 (1918).
-JORD. jord (av den typ) som finns i stäppområden; särsk. om den svarta jorden i Ryssl. Nordenskjöld Polarv. 145 (1907). LAHT 1927, s. 396.
-KARAKTÄR. jfr karaktär 3 c. Svensén Jord. 67 (1884).
-KATT. [jfr t. steppenkatze] (numera mindre br.) (det på högstäpperna i Centralasien levande) kattdjuret Felis manul Pall. (som är stamdjur för angorakatten). Holmgren Däggdj. 122 (1865). 3NF 11: 690 (1929).
-KLIMAT. (i sht i fackspr.) klimat som råder i stäppområden o. kännetecknas av ringa o. till korta perioder (vår resp. regnperiod) koncentrerad nederbörd; äv. allmännare: klimat som liknar klimatet i stäppområden. Nathorst JordH 957 (1894; i fråga om ä. geologisk period). Väster om detta område (dvs. de stora sjöarna i USA) finna vi en fortsättning söderut på Kanadas steppklimat med kalla och torra vintrar. Ymer 1948, s. 10. Medan Nordsverige har ett hedklimat med överskott på nederbörd och urlakning i markens ytskikt, har Gudbrandsdalen ett stäppklimat med underskott på nederbörd och anrikning (av salter etc.) i de övre lagren. Frödin SkogMyr. 109 (1952).
-KO.
1) jfr -boskap. Steppkon ger föga, fastän god mjölk. Verd. 1892, s. 278.
2) [jfr t. steppenkuh] (†) antilopen Oryx leucoryx Pall. (som förekommer på Arabiska halvön, i sht på gräs-slätter), arabisk oryx. 1Brehm 1: 503 (1874). Klint (1906).
-LAND. (stäpp- 1826 osv. stäpper- 1852) land (se d. o. 1 c) utgörande stäpp; äv.: land (se d. o. 3) vars landskap (till stor del) utgörs av stäpp. Palmblad HbGeogr. 1: 11 (1826). Langlet Ung. 257 (1934).
-LANDSKAP~02 l. ~20. jfr landskap 5. Svensén Jord. 67 (1884).
-LIK. jfr lik, adj. 2. Palmblad LbGeogr. 187 (1851; om högland).
-LILJA. bot. o. trädg. (växt av det i Väst- och Centralasiens högstäpper hemmahörande) släktet Eremurus M. B. (varav flera arter används ss. prydnadsväxter). HbTrädg. 6: 105 (1884).
-LÄRKA. zool. (den i stäppområden i södra Ryssl. o. i Asien förekommande) lärkan Melanocorypha sibirica Gm. Strindberg HMin. 1: 322 (1905).
-MARK. jfr mark, sbst.1 3 c. EkonS 1: 42 (1891).
-MURMELDJUR~002. zool. murmeldjuret Marmota bobak Pall. (som lever i sydryska o. asiatiska stäppområden), bobak. Nathorst JordH 962 (1894). NE (1995).
-NATUR. jfr natur 10. Svedelius Statsk. 2: 16 (1868).
-NOMAD. nomad som lever på stäppen. Längre österut (i Sibirien) har .. (järnåldern) antagligen införts av samma steppnomader, som redan under bronsåldern kommit i beröring med skogarnas jägare. Donner Sib. 56 (1933).
-OMRÅDE~020. område (av land l. världsdel o. d.) som utgör stäpp; i sht i pl. Mellersta Asiens ofantliga steppområde. EkonS 1: 42 (1891). SvGeogrÅb. 1955, s. 27.
-OST. om (svensk) form av en rysk hård, mild o. rundpipig kittost. BraBöckLex. 22: 90 (1980).
-REGION. jfr region 1 o. -område. Sahara gränsar i söder till en steppregion, som upptager norra delen af Sudan. Verd. 1891, s. 32. Stäppregionen, som upptar nästan hela södra Ryssland, kan fördelas i två bälten: ett mellanbälte och den egentliga stäppregionen. 2NF 23: 1400 (1916).
-RÄV. zool. (det fjällräven närstående) hunddjuret Alopex corsac Lin. (som förekommer i stäpp- o. ökenområden från Kaspiska havet in i Mongoliet), korsak; jfr -hund 3. Rebau NatH 1: 153 (1879). 2SvUppslB (1953).
-SJÖ. i stäppområde förekommande (avloppslös) sjö. Palmblad LbGeogr. 205 (1835).
-SKOG. om (gles) skog på stäpp (l. i stäppartat område) med trädvegetation. Sjöstedt Storv. 191 (1911). Någon gång kring år 8000 började klimatet förbättras och blev hastigt betydligt varmare. Glesa stäppskogar av björk och asp och inom kort också tall invaderade den forna tundran. Selander LevLandsk. 55 (1955).
-SLÄTT. jfr slätt, sbst.3 Ramsay GeolGr. 1: 268 (1912).
-STAD. stad belägen i stäppområde (o. präglad av sitt läge o. sitt klimat). Odessa .. är en äkta steppstad. Verd. 1892, s. 275.
-TID. i sht geol. i fråga om Nord- o. Mellaneuropa: förhistorisk period med stäppklimat o. stäppvegetation. FoFl. 1909, s. 173 (i Europa, under interglacial tid). I Europa är tamhästens ursprung ännu dunklare än i Orienten. Under paleolitisk stepptid förekommer .. ej blott den occidentala vildhästen, utan den orientala. AntT XIX. 1: 40 (1911).
-TRAKT. jfr -område, -region; i sht i pl. Kruhs UndrV 729 (1884).
-TRÄD. Sjöstedt Storv. 591 (1911).
-TUVA. tuva av stäppgräs, grästuva på stäppmark. Hedin GmKhor. 339 (1893).
-TYP. särsk. om typ av djur l. växt o. d. som förekommer på stäpp l. i stäppområden. Onagern har sålunda en skalle, som överensstämmer med hästar av ”stepptyp” efter Ewart’s definition. FoFl. 1925, s. 59. Kastanjeskogen (i södra Frankrike) är alltså en skog av stepp-typ. Ymer 1927, s. 368.
-VEGETATION. vegetation (i form av saftlöst gräs o. örter med knölstam, äv. buskar, stundom äv. träd) som förekommer på o. utmärker stäpp. Wikström ÅrsbVetA 1835, s. 123.
-VRÅK. zool. (den i norra Skandinavien, Finl. o. Ryssl. hemmahörande) ormvråken Buteo b. vulpinus Glog., ryssvråk. FoFl. 1906, s. 46.
-VÄXT. växt som förekommer på stäpp l. i stäppområden (o. är karakteristisk för o. anpassad till att klara betingelserna där); jfr -buske, -gräs m. fl. Wikström ÅrsbVetA 1835, s. 128.
-ZON. (växt- l. klimat- l. landskaps)zon som utgöres av stäpp (l. har stäppkaraktär). JernkA 1878, s. 351.
-ÅSNA. (numera föga br.) zool. (den i afrikanska stäppområden förr förekommande) vildåsnerasen Equus (Asinus) africanus Fitz. (anträffat bl. i uttr. afrikansk l. nubisk stäppåsna), nubisk vildåsna; äv.: (den på södra Sibiriens, Mongoliets o. nordvästra Kinas stäpper förekommande) halvåsnan Equus (Hemionus) hemionus C. R. Smith (anträffat bl. i uttr. asiatisk stäppåsna), kulan. 1Brehm 1: 448 (1874: afrikanska). AntT XIX. 1: 40 (1911: asiatiska). Dessa tre former av grå åsna, tamåsna, nubisk steppåsna och somalivildåsna .. hava vi numera klara för oss. 4Brehm 2: 236 (1921). SAOL (1950).
-ÄNG. bot. äng (i område som inte räknas som (egentlig) stäpp) med inslag av stäppväxter. Alvarvegetationen på morän och isälvsgrus kallas kalktorräng eller stäppäng beroende på det stora inslaget av äkta stäppväxter. BokNat. Liv. 150 (1951).
Ssgr (bot.): stäppängs-flora. TurÅ 1970, s. 133.
-vegetation. TurÅ 1970, s. 130.
-ÖRN. zool. (den företrädesvis i stäppområden i sydöstra Europa o. Asien samt i Afrika, i flera raser förekommande) örnen Aquila rapax Temm. Hemberg Jaktsk. 46 (1896).
B (†) [av stäpper, pl.]: STÄPPER-LAND, se A.
Avledn.: STÄPPAKTIG, adj. Sarymsaktys steppaktiga, här och där björkbevuxna dalslätt. Rosberg Granö Altai 2: 268 (1921).
Spoiler title
Spoiler content