SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STIKT, äv. STIKTE, n.; best. -et; pl. = (G1R 6: 144 (1529), Werwing Hist. 1: 158 (c. 1690)) l. -er (G1R 13: 248 (1541), VDAkt. 1749, nr 244).
Ordformer
(stichter (-g-), pl. 15411749. stickte, pl. 1541. stigstedt 1549 (sannol. felaktigt för stigtedt). stikt (-ij-, -c-, -ch-, -ck-, -g-, -dt, -th, -tt) 15221824. stiktet (-ij-, -c-, -ch-, -ed, -eth), sg. best. 15291792)
Etymologi
[fsv. stikt, styckth, n., f.?, stikte, stykte, n., biskopsstift; jfr ä. d. stigt, sticht, stict, n., r.; av mlt. sticht, stichte, m., motsv. mnl. sticht, stichte (nl. sticht); etymologiskt identiskt med STIFT, sbst.2 (med avseende på växlingen STIFT: STIKT jfr LUFT: LUKT). — Jfr STIFTSHERRE, sbst.2]
1) (†) = STIFT, sbst.2 1; i ssgn STIKTS-KYRKA.
2) (†) stift (se STIFT, sbst.2 3); förr möjl. äv.: biskopsämbete. Vpsala stickt ok sæthe ær icke minsta parten i Swerigis rike. G1R 1: 36 (1522). Torne hadhe .. läghat til Åbo St[ikt]. Bureus Suml. 67 (c. 1600). Vidh förre bispesvahl hafve Konungerne intet frågat Clerum i stiffterne, när de hafve förordnat Biscopar i stichten. RP 7: 76 (1637). Här skall knapt finnas någon Capellan i Stichtet, som upwachtar 2 så ample Församblingar som iag. VDAkt. 1717, nr 293. Han (dvs. kung Kristian) hade utan alt skäl, och af blott bitterhet afsatt ifrån ämbetet Biskopen uti Othense, och wägrade twärt emot Påfwens befalning, at sätta honom uti des sticht tilbaka. Celsius G1 1: 38 (1746). Lindfors (1824; med hänv. till stift). — jfr BISKOPS-, DOM-STIKT (Påfwen (begärde) aff hwart Domsticht twänne Prebender. Schroderus Os. 2: 707 (1635)), SKOLSTUGU-STIKT.
Ssgr (†): STIKTS-KYRKA.
2) till 1, 2: katedral, domkyrka. Schroderus Os. 2: 698 (1635).
Spoiler title
Spoiler content