publicerad: 2010
TÄVLA tä3vla2, v. -ade, förr äv. TÄVLAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (numera bl. ss. senare led i ssgn MED-TÄVLERSKA, Dalin Arg. 1: 133 (1733, 1754), LoW (1889) osv.).
Ordformer
(tefl- 1602–1729 (: teflare). tävl- (-æ-, -f-, -ff-) 1555 osv. -a 1555 osv. -as 1649 (: täflatz, möjl. pass.), 1680–1778)
Etymologi
[till fsv. tafl, spelbräde, brädspel, av mlt. tafel (se TAFFEL, sbst.1); jfr fvn. tefla, spela brädspel (varav nor. tevle, tävla), mht. zabelen, feng. tæflan]
mäta sig l. sina krafter l. sin förmåga (med ngn l. ngra) (i avsikt att dels fastställa vem som är bäst l. starkast l. vackrast o. d., dels (gm att visa sig bäst osv.) erhålla l. förse sig med ngt eftersträvat), konkurrera; ofta i reciprok anv.; särsk. i fråga om organiserad tävling (se a); särsk. i sådana uttr. som tävla i ngt, delta i kamp inom visst område l. viss sfär l. verksamhet o. d., tävla (med l. mot ngn) om ngt, konkurrera l. kämpa (med l. mot ngn) för att uppnå l. vinna l. tillägna sig ngt (förr äv. med utelämnad prep. i uttr. tävla att göra ngt); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (se g); förr äv.: (med iver) anstränga l. bemöda sig (se e); förr äv. ss. dep. LPetri 1Post. U 5 b (1555). Tå nu the Latiner begynte at täfla med them (i Skandinavien) om Regementet, hafua the mäst kallat them Göther. Tempeus Messenius 52 (1612). Wilje wi så gerna täflas och kempas låt osz täfla ther om; hwilkenthera må, genom Gudz bistånd, lefwa gudfruchtigare, fromare, sachtmodigare. Swedberg Schibb. 79 (1716). Wiljandes Kongl. Maj:t altid med nådigt wälbehag anse, om des trogna Undersåtare uti sparsamhet med hwarandra täfla wilja. PH 2: 928 (1731). Herrar Deland och Hjortsberg täflade att surpassera hvarandra uti narraktigheter. MoB 2: 200 (1800). Fem vackra flickor tävlade om skutans yngste man. Taube UltraMarin 81 (1936). Nu blir Bo Könberg mannen som ska tävla mot två kvinnor om posten som ledare för folkpartiet. GbgP 22 ⁄ 11 1994, s. 29. — jfr MED-, OM-TÄVLA o. MED-, SKÖNHETS-TÄVLANDE. — särsk.
a) delta i (organiserad) tävling (se d. o. 2) (i idrott); förr särsk. i fråga om dels bollspel, dels (o. urspr.) brädspel. Visb. 2: 47 (c. 1600). The äre såthe som täfla, och föra brikkorna af thet ena rummet på thet andra. Verelius Herv. 147 (1672). Trenne gånger hade han .. täflat om akademiens stora pris. Estlander KonstH 92 (1867). Det segrande laget i denna match täflar på söndagen med Gefle I. F. NordIdrL 1900, s. 288. I somras var det Katja som vann SM-guld, så då får hon tävla i VM i Budapest. GbgP 19 ⁄ 9 2003, s. 51. — jfr GÅNG-, KAPP-, SKID-, SLUT-, SMÅ-TÄVLA o. PRIS-, SKID-TÄVLANDE.
b) (†) kämpa (med knytnävar l. hela kroppen l. med hjälp av tillhyggen), slåss; äv.: strida l. föra krig. Tå slogh han strax til migh medh näfwanar, ruste på migh, och så täfladhe wij medh hwar annan i porten til thess folket i gården kom och skilde oss åth. UUKonsP 1: 37 (1627). (K. X G.) togh Croneborg in, och belägrade Kiöpenhampn til Land och Watn, hwilken Stad at ondsättia en Holländsk Flåtta ankom, som med the Swänske vthi Sundet tappert täflade. Brask Pufendorf Hist. 340 (1680). Lagerbring 1Hist. 1: 217 (1769).
c) (†) strida gm att yttra l. avge olika uppfattningar, växla ord l. disputera l. tvista. Asteropherus 109 (1609; uppl. 1909). Then fromme Keysaren .. (ansåg) at the täfflade om en ting, som antingen Godz Ähra, eller Siälarnas saligheet icke angick. Schroderus Os. 1: 282 (1635). Bælter JesuH 1: 234 (1755).
d) vara på jämbördig nivå l. likvärdig (med ngn l. ngt), mäta sig; äv.: hävda sig l. göra sig gällande (i förhållande till ngn l. ngt). Swenske Män (har) i alla tider grundat och beredt sin och sine Efterkommandes lycksalighet, och deruti kunna de täfla med de mäst uplyste fria folkslag. PH 8: 102 (1766). Det är verkligen på sätt och vis något tragiskt över stora gamla skalder, som bara har sitt eget förflutna att tävla med. Boye Ast. 228 (1931). De religiösa och kyrkliga tävlade mycke väl med de gudlösa. Wigforss Minn. 1: 243 (1950).
e) (†) utan särskild tanke på konkurrens med annan: anstränga l. bemöda sig (för att uppnå ngt l. vinna försteg l. nå viss nivå o. d.), sträva l. kämpa. Jag råkade i strid med mig sielf; med mina egna begiär och gamla odygder. Jag täflade länge, men segrade på slutet. Mörk Ad. 1: 284 (1743). Med Myrgjödning täflar allmogen at förbätra åkren. Hülphers Norrl. 1: 53 (1771). Alle husägare täflade at anskaffa en myckenhet mat. Ödmann MPark 173 (1800).
f) i p. pr., substantiverat, om person som deltar i (idrotts)tävling; förr särsk. om fotbollsspelare. Dalin (1855). En liten uppmaning till de aktivt medspelande – de täflande: glöm ej bort (osv.). NordIdrL 1900, s. 174. En tävlande (i löpning) som lämnar banan får inte fortsätta i tävlingen. IPCStSportlex. 15 (1995).
g) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv., om ngt sakligt. (Kartago) war bygd på Africaniske Kusten, gent öfwer Rom, med hwilken han täflade om öfwerwäldet. Ehrenadler Tel. 90 (1723). (De) skrefvo dedikationer och panegyriker, i hvilka alla Latinska språkets elegantier täflade till drottningens lof. Geijer II. 4: 462 (1836). Löjet tävlar med harmen, då man bjuder till att teckna denna bedrövliga historia. SvSpörsm. 1: 6 (1892). (Bro)Konstruktörer har skapat spindelvävslika stål- och betongbågar, tävlande med himlabrons egen lätthet. Kulturen 1950, s. 4.
Avledn.: TÄVLARE, m. ⁄ ⁄ ig. person som tävlar; särsk.: medtävlare, konkurrent; förr särsk.: motståndare; förr äv. dels om person som anstränger sig för l. strävar efter (att nå l. erhålla) ngt, ivrare, dels: jämlike. Cellarius 3 (1729). En fullkomlig Mästare är aldrig rädd för täflare. Dalin Arg. 2: 400 (1734, 1754). Ty funno Konung Gustaf uti .. (biskopen i Linköping) en för sin höga person, anständigare täflare at angripa, om honom så föllo behageligit. Celsius G1 1: 317 (1746). Den ene täflaren skyndade til sin olycka, at få köpa et beskydd, som altid war twetydigt, mot en annan. Dalin Montesquieu 57 (1755). Utan tvifvel visar sig Sergels snille i sina Grekiska skapelser störst .. Dock äfven i dessa .. röjer sig en täflare med de Gamla. Franzén Minnest. 1: 171 (1815). (Ryttarna) är vana tävlare med segrar hemma i England och Skottland. DN 14 ⁄ 8 1992, s. D10. jfr med-, pris-, skeleton-, skid-tävlare. —
TÄVLARINNA, f. (numera mindre br.) kvinnlig tävlare. Dalin Vitt. 5: 30 (1751). Maria Stuart .. war .. ej allena arfvinge til Engelska kronan, utan ock altid Elisabeths täflarinna. Dalin Hist. III. 1: 539 (1761). Östergren (1964).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content