SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2002  
TABU tabɯ4, ibland äv. ta4bu, sbst. o. oböjl. predikativt adj.; ss. sbst. n. (Dalin (1871) osv.) ((†) m. ⁄ ⁄ ig. (i bet. II 2) Levertin 11: 219 (1902)); best. -t; pl. -n (Flygare Kipling Lif 88 (1910) osv.) ((numera mindre br.) -er Hellström RedKav. 12 (1933), DN 20 ⁄ 1 1990, s. 57. = Flygare Kipling Lif 90 (1910), Arv 1955, s. 6.).
Ordformer
(taboo 1875. tabu 1787 osv. tapu- 1931 (: tapu-skyddet), 1931 (: tapuerade, avledn.))
Etymologi
[av eng. taboo, tabu, av tonga tapu, begränsad i fråga om användning, förbjuden, helig]
I. ss. adj.
om person l. sak: som inte får beröras l. nämnas, som man inte får umgås med l. ha att göra med, (strängt) förbjuden (av religiösa l. sociala skäl); äv. i oeg. l. utvidgad anv.: som man inte vågar tala om l. tänka på; äv. i fråga om förbud av mera tillfälligt l. mindre allvarligt slag; särsk. i uttr. vara tabu (för ngn); i vissa språkprov svårt l. omöjligt att skilja från II 1. Om Konungen händelse-wis skulle ingå uti någon af sina undersåtares hus, så blir det Tabu, och kan icke mera bebos. Cook 3Resa 150 (1787). Den döde är .. i viss mån tabu; man måste umgås med honom med försiktighet. Nilsson PrimRel. 102 (1911). Lånbiblioteket och bokläsning över huvud förklarades tabu för mig. Essén HustrFörfl. 13 (1913). Spinnstugan var tabu för allt vad manfolk hette. Martinson Rågv. 23 (1935). Jag misstänker att .. (romanpersonen) är en täckbild för en annan .. som det var tabu att gestalta. Landquist Minns 218 (1949). Allt vad som rörde sjukhusvård .. var tabu i familjen. Hellström MorgSkälm 187 (1952). Döden har ju varit tabu så länge i vår kultursfär att vi fått svårt att handskas med den. Zetterholm Oannes 68 (1980).
II. ss. sbst.
1) förhållandet att ngt är tabu (i bet. I); förbud mot att beröra l. nämna (ngt) l. umgås med l. ha att göra med (ngn). (Polynesierna) utmärker sig genom .. deras begrepp om Tabu: d. ä. något heligt eller förbudet. Sundevall ÅrsbVetA 184344, s. 80. Oren är den som öfverträdt ett tabu, och tabuna äro olika i olika kulter beroende på deras olika utveckling. Nilsson PrimRel. 13 (1911). Tabu kan vidlåda icke blott döda och lefvande föremål utan äfven ord. Fatab. 1915, s. 253. Allmänna föreställningar om kvinnans orenhet och därur härflytande sexuella tabun. FolklEtnSt. 2: 32 (1917). Rökning hörde .. till hemmets tabun. Wigforss Minn. 1: 68 (1950). Under ungdomsåren upplever man konflikten .. mellan sexuella behov och sexuella tabun. Husén Psyk. 208 (1954). Hur lätt var det inte att förstå hennes lilla midsommarnattshistoria, även utifrån tidens sociala tabun och järnsmidda herrgårdsgrindar? Söderström Linan 95 (1983). — jfr SEXUAL-TABU.
2) (numera föga br.) person l. sak (föremål l. ord) som är tabu (i bet. I). Ekbohrn (1868). Hos kära far, var bokskåpet en helgedom, ett ”tabu”, dit ingen kom in. Ahrenberg Männ. 2: 34 (1907). Det egendomliga förhållandet (har) inträffat .. att utrikespolitiken för oss svenskar gäller som ett ”tabu”, ett farligt ting, som icke får vidröras. Fahlbeck UtrPol. 3 (1912). SvD(A) 29 ⁄ 8 1931, s. 22.
Ssgr (i allm. till I o. II 1): TABU-BEGREPP. begrepp (se d. o. 5 a) rörande tabu, begrepp rörande vad som är tabu (i bet. I), tabuföreställning. Söderblom Gudstr. 197 (1914). Om jag .. å ena sidan har gjort mitt bästa för att förinta vissa tabubegrepp, har jag å andra sidan .. en fast tro på tabureglernas existensberättigande. Tallberg Ellis TankKärlek 121 (1934).
(II 1) -BELAGD, p. adj. om person l. sak: som är tabu (i bet. I). (Den indiska gudomligheten Rudra) dyrkas som den store guden, boskapens gud, den nådige, väldige, fruktansvärde: allt benämningar af eufemistisk natur, som tjäna att undvika hans gamla tabubelagda namn. 2NF 23: 1125 (1916). Diskussionerna om (mobb)offrets medverkan är relativt tabubelagda av rädsla för att skuldbelägga den som är utsatt för övergrepp. Angelöw (o. Jonsson) SocPsyk. 155 (1990).
(II 1) -BELÄGGA. jfr -belagd. Östergren (1954).
-BUD. (numera mindre br.) bud (se d. o. 2) l. påbud att ngt l. ngn är tabu (i bet. I), tabuföreskrift. Tabubuden upprätthållas .. allra mest genom människornas egen fruktan för de öfvernaturliga krafterna. Nilsson PrimRel. 10 (1911). Både helighet och skadlig kraft överföras genom beröring .. denna föreställning är roten och upphovet till de otaliga tabubud, som påträffas hos primitiva folk. Dens. FestdVard. 36 (1925). SAOL (1973).
-FÖRBUD. (numera föga br.) förbud som utgörs av tabu. I särskildt kritiska lifslägen, då man mer än eljes har att frukta makterna, växa tabuförbudens antal. Nilsson PrimRel. 11 (1911). Östergren (1954).
-FÖRESKRIFT~102. taburegel. Rikets medelpunkt är alltjämt den till gudarnas krets hörande farao, vars tillvaro .. är kringgärdad av otaliga tabuföreskrifter. Almquist VärldH 1: 49 (1927). Tabuföreskrifterna är många och ingriper avgörande i zigenarnas livsöde. Fatab. 1961, s. 57.
-FÖRESTÄLLNING. föreställning (se föreställning, sbst.1 11 b) rörande tabu, föreställning rörande vad som är tabu (i bet. I). Nilsson PrimRel. 13 (1911). Man (får) anta att tabuföreställningar (förr) medfört inkopplandet av längre eller kortare avhållsamhetsperioder (i fortplantningen). Ymer 1963, s. 37.
-FÖRKLARA. förklara (se d. o. 6 b) ngt l. ngn för tabubelagt resp. tabubelagd, tabubelägga. Människor är i allmänhet inte sådana som de framställs i böcker och historier, menar man, och önskar samtidigt att vissa yttringar av det mänskliga livet måtte tabuförklaras. Ekelöf Prom. 85 (1941).
-GRÄNS. gräns för ngt tabubelagt (samtalsämne); jfr -vall. DN 24 ⁄ 3 1976, s. 14. Av den oväntat kraftiga reaktionen har jag förstått att jag överskridit en tabugräns. GbgP 23 ⁄ 12 1985, s. 5.
-ORD. ord som är tabu (i bet. I) (o. därför inte får sägas); äv. (numera föga br.): ord som används i stället för ord som inte får sägas. På .. (Gotland) fick vid slakten ej ordet ’kniv’ komma över någons läppar. Det skulle heta ’stal’. ’Stal’ är sålunda ett tabuord. FolklEtnSt. 3: 61 (1922). Med tabu-ord menar man ord, som äro förbjudna att sägas därför, att blotta framsägandet av orden medför olycka. Segerstedt OrdMakt 7 (1944).
-REGEL. regel (se regel, sbst.1 II 1 b) rörande tabu, regel att ngt l. ngn är tabu (i bet. I); jfr -föreskrift. Främlingen .. måste behandlas efter taburegler, som delvis ligga till grund för den hövlighet och gästfrihet, man visar honom. Söderblom ÖversRelH 16 (1912). Sigrid Menander förklarade .. att de heliga taburegler som vårt patriarkaliska samhälle fastslagit, de tillät intet undantag. Wägner Genomskåd. 233 (1937).
-TRO. (numera mindre br.) religiös tro som utmärks av tabuföreställningar. Man använder tabutron bl. a. för att skydda sin egendom mot stöld. Nilsson PrimRel. 10 (1911). SAOL (1973).
(II 1) -VALL. (mera tillf.) vall som tänkes (skyddande) kringgärda ett samhälles tabun l. tabuämnen; jfr -gräns. Tiden anses nu inne att bryta ned tabuvallen. Man talar modigt, ärligt och gärna om allt som förut undertryckts. SvD(A) 8 ⁄ 5 1967, s. 4. Därs. 25 ⁄ 4 1976, s. 35.
-ÄMNE. (samtals- l. diskussions)ämne som är tabu (i bet. I). DN(A) 30 ⁄ 10 1965, s. 2.
Avledn. (till II 1): TABUERA, v., -ing. belägga med tabu; särsk. i p. pf.: tabubelagd; ss. vbalsbst. -ing: verksamheten att tabuera, äv.: förhållandet att vara tabu(belagd). Cook 3Resa 389 (1787). Umgänge med kvinnor var de tabuerade männen förnekat, som vi se det omtalat om Urija i Samuels 16:de kapitel. IllRelH 23 (1924). Att tabuera sexualiteten för åldringarna för .. konsekvenser med sig. Vi 1949, nr 19, s. 11. Den inledande dagen (i veckotalet) kallades veckodag och var i viss mån tabuerad .. Påfallande är att denna tabuering även utsträcktes till dagen före veckodagen. Arv 1955, s. 4. Jag utgår .. ifrån att tabueringen av det sexuella ledde till att .. (föräldrarna) tänkte mindre på saken, eftersom läsning och samtal saknades som stöd för fantasi och reflexioner. Tingsten Liv 1: 58 (1961).
TABUISERA, v., -ing. (mindre br.) tabuera. ST(A) 10 ⁄ 9 1964, s. 7. Vi forskar intensivt kring frågan hur man kan lösa de problem som den starka tabuiseringen av sexualiteten för med sig. DN 15 ⁄ 7 1992, s. 27.
Spoiler title
Spoiler content