publicerad: 2009
TRÖTTNA tröt3na2, förr äv. TROTTNA, v. -ade (OxBr. 5: 308 (1624) osv.) ((†) pr. sg. -er Warnmark Sinnew. 21 (1687)); förr äv. TRÖTTNAS l. TROTTNAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(troddn- 1682. trotn- 1561–1786. trottn- c. 1643–1770. tråtn- 1703–1742. tråttn- 1625–1647. trötn- 1619–1797. tröttn- 1587 osv. -a 1561 osv. -as 1619–1771)
1) motsv. TRÖTT 1: bli trött, tröttas (ut); särsk. dels om kropp(sdel) l. själ(sförmögenhet) o. d., dels med annat saksubj. (se slutet); förr äv. dels ss. dep., dels ngn gg tr., liktydigt med: trötta. Them som trotna, styrker han til tolamodh. LPetri Sir. 17: 20 (1561). UHiärne Suurbr. 189 (1680; ss. dep.). Fast tungan ä’ tung, och handen trottnar och darrar. Frese VerldslD N 1 a (1715, 1726). (På vägen) trottnade hans hästar, så at han måste lemna 40 tilbaka. Nordberg C12 1: 375 (1740). CAEhrensvärd Brev 2: 55 (1795; tr.). Kärleksfulla och uppoffrande föräldrar, som aldrig tröttnade i sina omsorger för barnen och hemmet. Järnvägsminn. 154 (1952). (Fotbollsspelaren) tröttnade och blev utbytt i mitten av andra halvlek. Expressen 21 ⁄ 12 1998, s. 39. — jfr AV-TRÖTTNA. — särsk. i mer l. mindre bildl. anv., om ngt sakligt. Åt ändan alt bär, / all ting nu trottna och luta. Wivallius Dikt. 103 (c. 1643). Timmermännerne hade redan lyftat yxen mot masterna, när inemot kl. 12 om natten hafwet tyktes trotna. Wallenberg (SVS) 1: 183 (1770; uppl. 1998). Dessa åsikter hava sedan varit föremål för en aldrig tröttnande diskussion. Sylwan EurLittH 1: 49 (1910).
2) motsv. TRÖTT 2, med bestämning inledd av prep. på (förr äv. vid): bli trött (på ngn l. ngt); gripas av (tilltagande) leda l. ointresse l. olust (inför ngn l. ngt); få (mer än) nog (av ngn l. ngt); äv. med inf.-bestämning utan föregående prep.; särsk. dels om kropp(sdel) l. själ(sförmögenhet) o. d., dels med annat saksubj. (se slutet); förr äv. ss. dep. Vi tröttnade på att sitta och vänta. At wij trotne widh thetta lijffuet, och få lust til at döö. PErici Musæus 3: J 1 a (1582). Må vähl och trotna aldrig wid mig. Linné Bref I. 4: 56 (1746). Wälborne Herr Archiatern är snart den enda som ei trötnas wid at fråga nådigt efter min utkommo. Lychnos 1971–72, s. 73 (1770). Konungen i Polen Johan Casimir hade tröttnat att regera ett oregerligt folk. Franzén Minnest. 2: 361 (1830). Våra vingar ha tröttnat att röra sig .. skreko ungarna. Lagerlöf Holg. 2: 368 (1907). Nils tröttnade på Linnéa. Det fanns andra och vackrare flickor i byn. Krusenstjerna Pahlen 2: 124 (1930). Ett prima hembakat bröd ställer sig ofta billigare än köpbröd och man tröttnar ej heller så fort därpå. StKokb. 11 (1940). — jfr AV-, FÖR-TRÖTTNA. — särsk. i mer l. mindre bildl. anv., om ngt sakligt; särsk. motsv. TRÖTT 3, om jord. Olyckan tröttnade aldrig at förfölja din Far, med eldsvådor, missväxt och sjukdommar. Björn Medb. 7 (1789). Nu talas så allmänt om att ärtväxterna böra så ofta som möjligt komma åter .. att mycket väl .. fall kunna förekomma, då jorden tröttnar på att bära sådana växter. MosskT 1890, s. 322. Detta rådets ansvar tröttnade icke grundlagarna att inskärpa. Hildebrand Statsförf. 483 (1896).
Särsk. förb. (†, till 1): TRÖTTNA AV. = tröttna 1; jfr avtröttna. Warnmark Sinnew. 21 (1687). En del hafwa lätt wid studier wid en wiss ålder, men tröttna af. Annerstedt UUH Bih. 3: 310 (1744). —
TRÖTTNA UPP. bli (mycket) trött, (helt o. hållet) tröttna; äv. med anslutning till 2, med bestämning inledd av prep. vid l. på; särsk. bildl., om ngt sakligt (jfr 1 slutet, 2 slutet). At han skulle trötnat up aff jagandet, och lagt sig at hwila i skogen. Rudbeck D. Ä. Atl. 2: 236 (1689). Tiden .. tröttnade efterhand upp på neologiens tomma ordprål. Wahlfisk KatUnd. 185 (1889). Hon begynte tröttna upp, hon kände det så väl i hela kroppen efter en sådan här resa. Moberg Rask. 325 (1927).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content