publicerad: 2009
TURNYR turny4r, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(tornyr 1847–1930. tournur 1823. tournure 1781–1954. tournuren, sg. best. 1771–1873. tournurer, pl. 1791–1827. tournyr 1883–1892. turnure 1915. turnyr 1816 osv.)
Etymologi
1) i fråga om yttrande l. text o. d.: (språklig) utformning l. behandling; äv. dels: stil (se d. o. III 1), dels (o. numera bl., ngn gg): ordvändning l. formulering (jfr TURNERA, v.2 2); förr äv. dels i fråga om person: hållning l. stil (se slutet), dels i fråga om förhållande l. händelseförlopp o. d.: vändning l. inriktning (jfr TURNERA, v.2 1), särsk. i förb. med verben ta l. få. Auctorerne hafwa warit sig .. lika, i tournuren af sina swar, och .. infall. DA 1771, nr 6, s. 1. (Utlåtandet blir) öfverflödigt .. emedan saken fått en helt annan tournure. GJEhrensvärd Dagb. 2: 429 (1782). Jag .. teknar med warm, oföränderlig tilgifvenhet – eller (för at nyttja Leopolds tournur) förblifwer (osv.). 3SAH XXXIX. 2: 30 (1823). När jag efter hemkomsten såg att denna affär tog en allt obehagligare tournure, väckte jag (osv.). Oscar II Mem. 1: 200 (1891). Det händer .. icke sällan, att vid försöken att försvenska tyska liksom andra utländska ord nykomlingarna få .. en helt annan språklig turnyr, än de hade i det långifvande språket. Kock SpråkFörändr. 28 (1896). (I texten) finnas .. självgjorda uttryck av en viss personlig turnyr. Swensson Willén 71 (1937). (Förf.) är en baddare på komplicerade och arkaiserande turnyrer. KvällsP 28 ⁄ 12 2000, s. 6. — särsk. (†) i fråga om person: (yttre) hållning l. stil (se d. o. III 3), sätt att uppföra l. skicka l. förhålla sig; särsk. om elegant l. med god ton överensstämmande hållning osv. Han är uppfödd i Frankrike och har derföre den lätta Franska tournuren. 2MoB 1: 116 (1813). En ganska angenäm man, har helt och hållet turnyr af en läskarl. Berzelius Res. 131 (1818). Parisiskan .. har mera turnyr, än behag, .. är mera pikant, än vacker. Kullberg Bref 2: 257 (1844). Huru skall man få någon tournure på flickan? Zeipel Set. 1–2: 79 (1847). (De skall) finna, att jag i det hela hade en klumpig turnyr. 3SAH 24: 381 (1858).
2) (i sht förr) konkret, i kvinnodräkt, om under (klännings)kjol baktill nedanför midjan anbragd anordning (ss. kudde l. ställning av ståltråd l. valben o. d.) avsedd att ge en starkt rundad form; äv. med inbegrepp av motsv. del av (klännings)kjol; jfr KRINOLIN 2. Et sådant gallerverk kallas en Tournure, och består af fiskbens spjälor i halfva cirklar horisontelt löpande. MagKonst 1827, s. 71. Små damer med guppande turnyrer lyfte på kjolarna för att hoppa öfver vattenpussarna. Söderberg MBirck 88 (1901). Mellan 1884 och 1887, medan turnyren är som störst, äro lifven fortfarande så klassiskt enkla. Kleen Kvinn. 233 (1910). Kronprinsessan Victoria hade en ljusblå klänning med litet släp och antydan till turnyr. Expressen 9 ⁄ 10 2003, s. 15. — jfr SKÖRT-TURNYR.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content