[av lat. valedicere, bjuda farväl, ssg av vale, farväl, till den rot som äv. föreligger i VÅLLA, o. dicere, säga, till den rot som äv. föreligger i TE, v.1 — Jfr VALEDICENT, VALEDIKTION]
(†) högtidligen bjuda (ngn) farväl l. ta avsked från l. avtacka (ngn); äv. dels med sakobj. (se särsk. a), dels utan obj. (se särsk. a). Rauman Ryning 27(1610). (Efter riksdagens slut) valedicerede Landt Marskalken alla som tillstädes woro. RARP 1: 28(1627). Sedermera utnämdes at gå til de andre Stånden ock taga afskied, sedan de först valedicerat Ridderskapet ock Adelen. 2RARP 3: 297(1723). Sahlstedt(1769). — särsk.
a) med avs. på ngt sakligt. särsk.
α) ta avsked från l. lämna (institution l. tjänst l. utbildning o. d.); äv. utan obj. VDAkt. 1682, nr 131. Anno 1703 d. 14 Maij reste iag i Jesu namn ifrån mitt fosterland Gottland .. i den intention at valedicera studierna. KKD 2: 1(1703). Vasenius Top. 1: 293(1912).
β) lämna (denna världen); äv. utan obj.: dö. Gezelius ASilfversparre C 4 a(1665). I dhet att min Stifson Sahl: Jonas Spångberg .. validicerade dhenne wssle werlden i en Sahl Stundh. VDAkt. 1708, nr 338. D. 4(juni) .. blef jag angrepen af Upsala febren, och tänkte intet annat än valedicera. Linné Bref I. 5: 153(1767).
b) intr., med sakligt subj.: försvinna. (Välkomstceremonin) består af 2 à 3 stop .. som måste inexcusabelt utdrickas, fast magen skulle sprängas, hufvudet spricka och hälsan, allt lifvets nöje, valedicera. Linné Ungd. 2: 359(1734).
