publicerad: 2003
TE te4, v.1 ter, tedde ted3e2, tett tet4, tedd ted4 (ipf. tedde (-ee-) G1R 3: 189 (1526: Betedde) osv. teede HH XXVI. 1: 146 (1625). — sup. teett (-dt, -dth) G1R 2: 160 (1525: beteedth), Verelius Herv. 51 (1672). tehet RARP 7: 168 (1660). tet (-ee-, -th) G1R 3: 147 (1526: betheet), RelCur. 76 (1682: teet .. fram). tett (-dt) Rothovius EPedersdr D 2 a (1622) osv. — p. pf. ted (-dh) RP 6: 238 (1636: betedh), 2RARP 5: 659 (1727: framptede, pl.). tedd G1R 4: 146 (1527: betedde, best.) osv. tedt (-ee-), r. l. m. l. f. OPetri Hb. D 4 a (1529: beteedt), Frese VerldslD 5 (1715, 1726). teedd Svart Gensw. E 4 a (1558: beteedt, n.)). vbalsbst. -ELSE (numera bl. ss. senare led i ssgn FÖRE-TEELSE, Stiernman Com. 2: 239 (1750)), -ENDE, -NING (†, Runius (SVS) 2: 4 (1697: betening)). Anm. Inf. tedhe i följande språkprov får betraktas ss. en hyperkorrekt form, föranledd av rimställningen o. bildad efter mönster av alternativa inf. ss. breda, bre, leda, le o. reda, re. Och lather en lesth korn till them tedhe. 2Saml. 9: 161 (1569; rimmande med skedhe).
Ordformer
(förr äv. th-)
Etymologi
[fsv. te (sik) l. tea (sik); jfr dan. o. nor. te (sig), fvn. tjá; av ett germ. verb med grundbet.: visa, peka, som äv. föreligger i got. gateihan, omtala, förkunna, fsax. aftīhan, vägra, avsäga, visa bort, mlt. tī(g)en, anklaga, fht. zīhan, äv.: beskylla, mht. zīhen (t. zeihen), med samma bet., feng. téon, ffris. ūr-tigia, förvägra; till den rot som föreligger i sanskr. diśáti, visar, grek. δεικνυναι, visar, lat. dicere, säga, o. dicare, högtidligt förkunna, med den ursprungliga bet. ’visa’ i t. ex. lat. (digitus) index, pekfinger. — Jfr APODIKTISK, DEIKTISK, DIKTERA, DITO, EDIKT, JUDICERA, JUDICIUM, JURIDISK, JÄRTECKEN, POLIS, sbst.2, PREDICERA, SEJARE, sbst.2, TACHISM, TECKEN, TEG, TÅ m. fl.]
I. tr.: visa.
1) (numera föga br.) med personsubj.: visa; särsk. i uttr. te ngn ngt, äv. te ngt för ngn; förr äv. i uttr. te och (be)visa (se b, d, f); jfr BETE, v.1 I 1, 3 o. 4, FRAMTE 1, FÖRETE 1. Om Herren hadhe wiliet dräpa oss, så hadhe han .. icke teedt oss alt thetta, ey heller låtit oss thetta höra såsom nu skeedt är. Dom. 13: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: låtit oss se). Den, som hafver någre hestar, han vill gärna thee them. RP 9: 175 (1642). Som Blinder Man kan blindan wägen tee; / Så kan en olärd ok, huad Rätt är, se. Stiernhielm Parn. 3: 8 (1651, 1668). Igenom alt detta har Kongl. Maj:t för hela werlden welat tee, det (osv.). HC11H 8: 38 (1678). Ny-Åhret teer Han (dvs. Janus) bröst, thet gamla teer Han ryggen. Runius (SVS) 2: 37 (1703). Gerna gick han, att oss vägen te. Banér Bragemål 1: 22 (1911). — särsk.
a) (†) uppenbara l. förklara l. avslöja (ngt) för (ngn), låta (ngn) veta (ngt), delge (ngn) (kunskap l. insikt om ngt); jfr BETE, v.1 I 1. (Gud) haffuer teedt Konu(n)genom NebucadNezar hwadh j tilkommande tijdher skee skal. Dan. 2: 28 (Bib. 1541; Bib. 1917: låtit .. veta). Han taladhe medh migh, och teedde migh hwadh thet betydde. Därs. 7: 16 (Därs.; Bib. 1917: sade mig uttydningen). Nu ha wij Eder aldels teet / I Mälar-Nympher, hwad som skeer ok skeett. Lucidor (SVS) 153 (c. 1670).
b) (†) visa (ngn) (respekt l. ära l. nåd l. ynnest o. d.), betyga (ngn) ((sin) vördnad o. d.); äv.: visa (respektlöshet l. hån o. d.); jfr BETE, v.1 4 c, BEVISA 3. Håån och spott, hans wener honom teedde. TobCom. A 3 b (1550). Då vill H. K. M:tt honom all gunst och nåde tee och bevijsa. RP 7: 508 (1639). Brott är att ömhet mot en brottsling te. Stagnelius (SVS) 4: 275 (1822).
c) [sannol. utvecklat ur b] (†) närmande sig l. övergående i bet.: giva, överlämna (ss. tecken på välvilja l. nåd l. illvilja o. d.). 2Saml. 9: 161 (1569). För Såcker och Canel blef honom Malört tedt. Frese VerldslD 5 (1715, 1726). Gud tedde hielp igenom mig. Kolmodin QvSp. 1: 234 (1732).
d) (†) i uttr. te (ngt) i verket, i fråga om handling l. verksamhet (inom visst ämbete l. verksamhetsområde): visa l. ådagalägga ((positiv) egenskap l. intention). Och Hon, then store Gustafs Blod och afkomst, Begärar inte meer, än at hon altijd / Bewarar i sin hug, och teer i wärcket / Then Dotterlige Plicht, som hon är skyldig. Stiernhielm Cup. D 2 a (1649, 1668). Wi som .. osz efter wåra yttersta krafter beflita, at .. uti sjelfwa werket tee och wisa det wi äre .. Eders Kongl. Maj:ts underdånigste, tropliktigste tjänare och undersåtare. HC11H 4: 165 (1675).
e) (†) (gm sitt handlande, men mer l. mindre utan uppsåt) visa prov på egenskap l. karaktärsdrag; jfr 2. Lucidor (SVS) 250 (1672). En Oxenstiernas nampn, ok särdels höga weet / Som han lijk een Soldat ok Staats Man hafwer tett. Därs. 382 (1674). Den obekante riddarn ger all heder / Åt högsintheten, som den andre ter. Kullberg Ariosto 3: 227 (1868).
f) (†) visa (fram) l. uppvisa l. framlägga (skriftligt dokument av juridisk karaktär, t. ex. tullsedel l. brev l. fullmakt l. kontrakt); äv. med avs. på skriftligt förslag l. plan l. inlägg; jfr BEVISA 1 c α. AOxenstierna 2: 163 (1614). Regeringen befinner intett vara nogh, att Krigz-Collegium theer och vijsar plantan (dvs. planritningen) aff hvarje fästningh. RP 6: 111 (1636). Mentes gott vore, om de tedde deras gårdars längder. Därs. 9: 243 (1642). Schmedeman Just. 590 (1669).
g) [sannol. utvecklat ur f] (†) (skriftligen l. muntligen) framlägga l. inkomma med ((tillräckliga) (juridiska) bevis l. skäl l. argument), bevisa l. påvisa l. intyga (ngt) (jfr f o. BEVISA 2). Ho som icke hafwer sin rätta Rosztienst på Munstringh, eller teer sin lagha Förfall .. böthe. OrdnRoszt. 20 ⁄ 5 1626, s. 5. Huru Hennes K(ungliga) M(ajestä)tt sigh här på förklarade, och teedde sijn oskyldigheet för Gudh och heela Werlden. SwarDaManif. 1644, s. H 1 a. Och ej de andra något hinder tett, / Om kungen blott sitt bifall hade gett. Kullberg Ariosto 3: 96 (1868). — särsk. övergående i bet.: anklaga (ngn) l. befinna (ngn) skyldig; särsk. i p. pf.; äv. i ordspr.: misstänka l. (grundlöst) anklaga (ngn), (utan grund) befinna (ngn) skyldig. Thenna Dom skal .. öfwergå them, som .. äre teedde at hafwa tilfogat them Ypperstom i Konungens Hoff .. någet Förtreet. Schroderus Os. 2: 353 (1635). En gång illa sedder, blijr sedan medh tije tedder .. (dvs.) Dhen en gång giör illa, honom troos sedan intet wäl. Grubb 190 (1665). Landsm. XI. 2: 7 (1896).
2) [utvecklat ur 1, se särsk. 1 e] (numera föga br.) med saksubj., i sht med abstr. obj.: visa, ådagalägga; särsk. dels uppvisa (bild l. synintryck) (jfr FÖRETE 1 d), dels visa (prov på) l. ge intryck av (egenskap l. förhållande o. d.). Denne Konungens skrifwelse i Påland, hwilken tedde och wijste ett fogeligit anseende, beledsaghade medh sigh en annan ifrån Rijksens Rådh .. som fast ijffrigarre och ilskare war. Widekindi KrijgH 555 (1671). Men Öen .. ter för alles ögon på östra ändan tri högar wid tio alnar twärt öfer. Wettersten Forssa 34 (c. 1750). All den rikedom, det stolta Peru ter, / Kan ej belöna Thorilds Snille. Lidner (SVS) 3: 329 (c. 1785). Ve den sitt kalla hjerta sluter / För all den pragt Naturen ter. Tegnér (TegnS) 1: 32 (1801). En väg, som kamp och möda ter. Kullberg Ariosto 1: 181 (1865). Från sjön ter landskapet icke bilden af odling. Ramsay VägvFinl. 227 (1905). Det komplicerade och brådskande förlopp som utvecklingen numera ter. Hallström Händ. 309 (1927).
II. refl.: visa sig; uppträda (så l. så) o. d. — jfr BE-TE.
1) (†, utom i c) med personsubj. (jfr dock c): visa sig l. träda fram ((in)för ngn l. på ngt ställe); äv. med indir. obj.; särsk. i uttr. låta sig te, låta visa sig. Elia gick åstadh och teedde sigh för Ahab. 1Kon. 18: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: träda fram för). War Christus vpstånden aff dödha, och teedde sigh Läriungomen. LPetri 2Post. 53 b (1555). Hwilken ond ande här låter sigh thee. Rondeletius 38 (1614). Ey någon sin will jag meer Glad och glättig wara; / Ey nånsin mig bland Lust och gladlynd Föllie tee. Dahlstierna (SVS) 87 (1698). Här komma .. några Österländska Fruentimmer, at te sig för Eders Kongl. May:tz höga Thron. Kolmodin QvSp. 1: A 2 a (1732). Ty finns en andevärld — hur den sig skicke, / bevisa sig som verklig kan den icke. / Ter Gud sig själf i skyn med maktens troner, / skall tanken säga: hallucinationer! Rydberg 1: 188 (1890). Wulff Petrarcab. 237 (1905). — särsk.
a) (efter krav l. anmodan o. d.) inställa (se d. o. 8 a) l. infinna (se d. o. 4 a α) sig (ngnstans l. hos ngn); särsk. i uttr. te sig för rätten, inställa sig för rätten. CivInstr. 39 (1618). Förbiudes .. at ingen, ehoo thet är, sigh för Rätten teer och inställer (osv.). SthmStadsord. 1: 62 (1637). D. Joh. Krokius tedde sig i consist(orium) och inlade saligh hr feltmarskalkens confirmation på Jngo pastorat i grefskapett i Nylandh. ConsEcclAboP 35 (1657). Men detta alt å sÿdo satt, tedde sig äntå bemälte H. Probst härstädes i sidstledne Söndagz. VDAkt. 1707, nr 686; möjl. till huvudmom.
b) avslöja l. röja sig; särsk. i ordspråk. Grubb 663 (1665). Skalken theer sigh, den skorfwete klår sig .. (dvs.) Odygden kan så illa döllia sigh; Som en klådigh kan hålla handen ifrå skabben. Därs. 719.
c) (numera mindre br.) i utvidgad anv., i sht med saksubj.: visa sig (för ngn), bliva l. vara möjlig att förnimma (särsk. gm synintryck); förr äv. med indir. obj.; förr äv. personifierat o. i denna anv. svårt att skilja från huvudmom. Den starka kiöldh, som sigh nu thee låter. OxBr. 10: 158 (1649). Dahlstierna (SVS) 230 (c. 1696; med indir. obj.). Den verklighet, som omedelbart ter sig för ögat. AB 3 ⁄ 12 1889, s. 11. Då tedde sig pappas ansikte för mig som funnes han i vaxljusets fladdrande sken. Olsson Sab. 181 (1985).
2) (numera föga br.) med personsubj.: bete sig l. uppträda l. bära sig åt l. ställa sig l. förhålla sig (på visst sätt) (mot ngn). — jfr FÖR-TE.
a) i förb. med adverbiellt uttr. som anger hur l. på vilket sätt ngn beter sig etc., i uttr. te sig så l. så; förr särsk. i uttr. te sig så l. så med ngn l. ngt. ConsAcAboP 4: 225 (1624). I det han sig tedde som hade der warit en öhlstugu och icke ett tingshuus, kastandes allahande hårde ordh uth. UUKonsP 14: 86 (1680). Frågades huru Pastor skal te sig med Comministri aflöning, när han intet fåt så mycket sielf, at han kan gifwa sin Comministro? HärnösDP 1696, s. 540. Jag varnat dig, flicka! allvarligt och redligt, / och vill du ej freden och te dig beskedligt, / nåväl då! så — krig! Sturzen-Becker 5: 120 (1862). Melin VikSaga 176 (1910).
b) i förb. med predikativt uttr.; stundom svårt l. omöjligt att skilja från 3 b.
α) (†) i förb. med adjektiviskt uttr. At wij altijdh teedde oss wenliga emoot them, öffuer hwilka oss ingen dooms rett befalen är. LPetri 2Post. 159 b (1555). När Wäder-Guden ter sig wred / Och sänder skarpa skurar ned. Frese VerldslD 28 (1714, 1726). Han teedde sig eij mindre kiärlig emot alla sina undersåtare än för sine egne Barn. Ehrenadler Tel. 97 (1723); möjl. till 3 b. Med willighet dig hiälpsam te. Frese AndelD 62 (1724, 1726).
β) (†) i förb. med jämförande uttr. inlett av som l. såsom o. d. Och låte the sannerligen tee sigh såsom tappre och kiäcke Soldater, en stoor Deel aff Fienden blefwe slagne. Widekindi KrijgH 213 (1671). At kunna med Guds hjelp, te sig för hela werlden med tiden, som en Gudfruktig, rättwis, försigtig och tapper Konung. HC11H 5: 61 (1671). Bittida och sent satt jag hos dig och tedde mig som den mangalnaste mö. Melin VikSaga 97 (1910); möjl. till 3 b.
3) i sht med saksubj., numera nästan bl. bildl.: visa sig (vara) l. ta sig ut l. se ut l. framstå som l. tyckas (vara) l. förefalla l. verka l. ge intryck av (att vara) (på ett visst sätt) (för ngn); särsk. med bestämning bestående av adverbial l. adjektiviskt ord som anger hur l. hurdan(t) l. på vilket sätt ngt (l. ngn) visar sig osv.; äv. opers. Framtiden ter sig ljus. Saken tedde sig annorlunda för mig. Det ter sig omöjligt att fullfölja planerna.
a) i förb. med adverbiellt uttr., i uttr. te sig så l. så; numera i sht i förb. med adv. hur(dan) l. annorlunda. Men Herrans almacht kan på många sätt sigh tee. Spegel ÖPar. 36 (1705). För honom tedde sig förhållandena, sedda på afstånd, fortfarande i ett helt annat ljus. HLForssell i 3SAH 3: 315 (1888). Så är det på papperet, men i praktiken ter sig saken något annorlunda. KyrkohÅ 1928, s. 166. Hur vill vi att det framtida byggandet skall te sig? Kulturen 1994, s. 14.
b) i förb. med predikativ bestämning; jfr 2 b.
α) i förb. med adjektiviskt uttr.; förr äv. i förb. med indir. obj. När tin Lycka glad-lynd leer / Ok sihg tihg mäst wänlig teer. Lucidor (SVS) 221 (1671). Naturen sig nu aldra liufwast ter. Frese VerldslD 174 (1726). Lärare, som .. mäst yfdes af sin förtjenst hos Gud, när de som minst tedde sig värdige att vara människor. Botin Hist. 2: 124 (c. 1790). Bottnen uti afgrunden sig tedde svart af slam. Johansson HomOd. 12: 242 (1846). Böndernas aktion tedde sig meningslös nu i eftertankens bleka morgonljus. Delblanc SamBok 103 (1981).
β) i förb. med jämförande uttr. inlett av som l. såsom o. d. Ahrenberg Landsm. 222 (1897). För mångens blick kan det te sig så, som om icke någon Gud rådde öfver världen. Rudin OrdUngd. 3: 148 (1903). En våg av blod och galla sjöd upp ur hennes inälvor. Genom halsens och kindernas kärl fräste den upp till okbågarna. Där tedde den sig som en besynnerlig gul fradga. Aronson FjärdeVäg. 52 (1950). För trakten i övrigt tedde sig detta slags folk som inbegreppet av allt som inte är att lita på. Trotzig Svek. 8 (1966).
Särsk. förb. (†): TE AN. till I 2: visa; särsk. med personifierat saksubj.; äv. refl. i uttr. te sig an. RP 17: 258 (1657; refl.). (Solen) teer an sin klarheet nyy. TRudeen FägneSång. A 2 b (1696). Frese VerldslD 133 (1717, 1726). jfr ante. —
TE FRAM. till I 1: med personsubj.: visa; särsk. med avs. på dokument; äv. framställa, framhålla. Om Scheparen urgerar på the documenta M. Axel haf(we)r taalt om, skola the tees fram. ConsAcAboP 1: 383 (1648). Man tedde ock fram de orimligheter, som denna Tractaten födde af sig. König LärdÖfn. 5: 109 (1747). De tedde plaggen fram, som jag dem hade giordt. Kolmodin QvSp. 2: 464 (1750). jfr framte. —
TE SIG FRAM. till II 1: med personsubj., äv. med saksubj.: visa sig; träda fram, framträda. Schmedeman Just. 144 (1615). Gudh hör min böön, och tee tigh fram / När jagh bedröfwad ropar. Ps. 1695, 62: 1. Den wilfarande och fördömeliga läran Pietismus börjar åter te sig fram. Cavallin Herdam. 5: 364 (cit. fr. 1715). Rundgren Minn. 1: 41 (1851, 1870). jfr framte. särsk.
a) i fråga om att träda fram inför folksamling l. motståndare l. kritiker o. d. Lucidor (SVS) 494 (c. 1670). Heinrich (1814).
b) i fråga om nattvardsgång: gå fram; äv. abs. Försumar .. någon (att sända sina barn till kristendomsundervisning), och the samme dess uthan tee sigh fram, warde fogeligen rådde till att afstå. KOF II. 2: 74 (c. 1655). Wallquist EcclSaml. 5—8: 211 (1681).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content