SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
bära
bära verb bar, burit, buren buret burna, pres. bär bära en väska; ​bära svarta kläder; ​bära sitt öde med värdighet
Finita former
bärpresens aktiv
bärs (bäres)presens passiv
barpreteritum aktiv
barspreteritum passiv
bärimperativ aktiv
Infinita former
att bärainfinitiv aktiv
att bärasinfinitiv passiv
har/hade buritsupinum aktiv
har/hade buritssupinum passiv
Presens particip
bärande
Perfekt particip
en buren + substantiv
ett buret + substantiv
den/det/de burna + substantiv
den burne + maskulint substantiv
bära av stöta i­från: ​bära av mot kajen med båts­hakennu bar det av (mot söder) nu på­börjades resan
Infinita formeratt bära avinfinitiv aktivPresens participavbärandePerfekt participen avburen + substantivett avburet + substantivden/det/de avburna + substantivden avburne + maskulint substantiv
bära emot kännas o­behagligt el. mot­bjudande: ​det bar emot att erkänna att han hade haft fel
Infinita formeratt bära emotinfinitiv aktivPresens participemotbärandePerfekt participen emotburen + substantivett emotburet + substantivden/det/de emotburna + substantivden emotburne + maskulint substantiv
bära sig gå i­hop ekonomisktdet bar sig inte bättre än att ... det hände sig så illa att ...
Ordform(er)bära sig
bära sig åt bete sig på visst sätt (bra el. dåligt): ​vad du bär dig bak­vänt åt!; ​hur bär du dig åt för att all­tid vara så snygg?
Infinita formeratt bära sig åtinfinitiv aktiv