publicerad: 2015
utlåtande
ut|låt·ande
substantiv
~t ~n • till utlåta sig
Singular | |
---|---|
ett utlåtande | obestämd form |
ett utlåtandes | obestämd form genitiv |
utlåtandet | bestämd form |
utlåtandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
utlåtanden | obestämd form |
utlåtandens | obestämd form genitiv |
utlåtandena | bestämd form |
utlåtandenas | bestämd form genitiv |