publicerad: 2015
budbärare
bud|bär·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑bärarna bud 1 bärare
Singular | |
---|---|
en budbärare | obestämd form |
en budbärares | obestämd form genitiv |
budbäraren | bestämd form |
budbärarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
budbärare | obestämd form |
budbärares | obestämd form genitiv |
budbärarna | bestämd form |
budbärarnas | bestämd form genitiv |