SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

bud

bud substantiv ~et; pl. ~ 1 försändelse el. med­delande genom sände­bud; ​stå till buds stå att få2 erbjudande, an­bud t.ex. vid avtals­förhandling el. auktion; äv. i kort­spel3 ⟨särsk. bibl.⟩ moralisk norm: ​tio Guds bud​ – De flesta sammansättn. med bud- hör till bud 1.

Singular
ett bud	obestämd form
ett buds	obestämd form genitiv
budet	bestämd form
budets	bestämd form genitiv
Plural
bud	obestämd form
buds	obestämd form genitiv
buden	bestämd form
budens	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

2buckla verb
  bucklig adj.
  bucklighet subst.
  buckling subst.
  buckram subst.
  bud subst.
  buda verb
  budbil subst.
  budbyrå subst.
  budbärare subst.
  budbärerska subst.

  Till   alla ordböcker