publicerad: 2015
vandrare
vandr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. vandrarna vandra
| Singular | |
|---|---|
| en vandrare | obestämd form |
| en vandrares | obestämd form genitiv |
| vandraren | bestämd form |
| vandrarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| vandrare | obestämd form |
| vandrares | obestämd form genitiv |
| vandrarna | bestämd form |
| vandrarnas | bestämd form genitiv |


