publicerad: 2015
vandra
vandra
verb
~de ~t • gå ofta på längre tur; äv. bildl. och om djurs förflyttning: vandra i fjällen; laxen vandrar ut till havet
| Finita former | |
|---|---|
| vandrar | presens aktiv |
| vandras | presens passiv |
| vandrade | preteritum aktiv |
| vandrades | preteritum passiv |
| vandra | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att vandra | infinitiv aktiv |
| att vandras | infinitiv passiv |
| har/hade vandrat | supinum aktiv |
| har/hade vandrats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| vandrande | |
| Perfekt particip | |
| en vandrad + substantiv | |
| ett vandrat + substantiv | |
| den/det/de vandrade + substantiv | |


