publicerad: 2015
vrickning
vrick·ning
substantiv
~en ~ar vricka 1
Singular | |
---|---|
en vrickning | obestämd form |
en vricknings | obestämd form genitiv |
vrickningen | bestämd form |
vrickningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vrickningar | obestämd form |
vrickningars | obestämd form genitiv |
vrickningarna | bestämd form |
vrickningarnas | bestämd form genitiv |