vridavrida
verb
vred, vridit, vriden vridet vridna, pres. vrider • föra i nästan cirkelrörelse; äv. bildl.: vrida nyckeln; vrida politiken åt vänster; vinden vrider vinden ändrar riktning| Finita former |
|---|
| vrider | presens aktiv |
| vrids (vrides) | presens passiv |
| vred | preteritum aktiv |
| vreds | preteritum passiv |
| vrid | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att vrida | infinitiv aktiv |
| att vridas | infinitiv passiv |
| har/hade vridit | supinum aktiv |
| har/hade vridits | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| vridande |
| Perfekt particip |
|---|
| en vriden + substantiv |
| ett vridet + substantiv |
| den/det/de vridna + substantiv |
vrida sig
• vrida den egna kroppen: vrida sig av skratt| Ordform(er) |
|---|
| vrida sig | |
vrida upp
• vrida upp en klocka| Infinita former |
|---|
| att vrida upp | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| uppvridande |
| Perfekt particip |
|---|
| en uppvriden + substantiv |
| ett uppvridet + substantiv |
| den/det/de uppvridna + substantiv |
