publicerad: 2015
erigera
e·rig·era
[erige´ra]
verb
~de ~t • bringa att svälla och styvna särsk. om penis; jfr erektion
Finita former | |
---|---|
erigerar | presens aktiv |
erigeras | presens passiv |
erigerade | preteritum aktiv |
erigerades | preteritum passiv |
erigera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att erigera | infinitiv aktiv |
att erigeras | infinitiv passiv |
har/hade erigerat | supinum aktiv |
har/hade erigerats | supinum passiv |
Presens particip | |
erigerande | |
Perfekt particip | |
en erigerad + substantiv | |
ett erigerat + substantiv | |
den/det/de erigerade + substantiv |