publicerad: 2015
forehand
fore|hand
[få´rhand el. få´rhänd]
substantiv
~en; pl. ~s • slag t.ex. i tennis med handflatan i slagriktningen
Singular | |
---|---|
en forehand | obestämd form |
en forehands | obestämd form genitiv |
forehanden | bestämd form |
forehandens | bestämd form genitiv |
Plural | |
forehands | obestämd form |
forehands | obestämd form genitiv |
forehandsen | bestämd form |
forehandsens | bestämd form genitiv |