publicerad: 2015
förbigå
för·bi|gå
[fö`r‑]
verb
‑gick, ‑gått, ‑gången ‑gånget ‑gångna, pres. ‑går • förbigå el. (sällan) gå förbi ngn vid en tjänstetillsättning
Finita former | |
---|---|
förbigår | presens aktiv |
förbigås | presens passiv |
förbigick | preteritum aktiv |
förbigicks | preteritum passiv |
förbigå | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förbigå | infinitiv aktiv |
att förbigås | infinitiv passiv |
har/hade förbigått | supinum aktiv |
har/hade förbigåtts | supinum passiv |
Presens particip | |
förbigående | |
Perfekt particip | |
en förbigången + substantiv | |
ett förbigånget + substantiv | |
den/det/de förbigångna + substantiv | |
den förbigångne + maskulint substantiv |