publicerad: 2015
förbrytare
för·bryt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förbrytarna förbryta
| Singular | |
|---|---|
| en förbrytare | obestämd form |
| en förbrytares | obestämd form genitiv |
| förbrytaren | bestämd form |
| förbrytarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förbrytare | obestämd form |
| förbrytares | obestämd form genitiv |
| förbrytarna | bestämd form |
| förbrytarnas | bestämd form genitiv |


