publicerad: 2015
förgöra
för·göra
verb
förgjorde, förgjort, förgjord n. förgjort, pres. förgör • tillintetgöra, döda
Finita former | |
---|---|
förgör | presens aktiv |
förgörs (förgöres) | presens passiv |
förgjorde | preteritum aktiv |
förgjordes | preteritum passiv |
förgör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förgöra | infinitiv aktiv |
att förgöras | infinitiv passiv |
har/hade förgjort | supinum aktiv |
har/hade förgjorts | supinum passiv |
Presens particip | |
förgörande | |
Perfekt particip | |
en förgjord + substantiv | |
ett förgjort + substantiv | |
den/det/de förgjorda + substantiv | |
den förgjorde + maskulint substantiv |