publicerad: 2015
förvilla
för·villa
verb
~de ~t • göra förvirrad
| Finita former | |
|---|---|
| förvillar | presens aktiv |
| förvillas | presens passiv |
| förvillade | preteritum aktiv |
| förvillades | preteritum passiv |
| förvilla | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förvilla | infinitiv aktiv |
| att förvillas | infinitiv passiv |
| har/hade förvillat | supinum aktiv |
| har/hade förvillats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förvillande | |
| Perfekt particip | |
| en förvillad + substantiv | |
| ett förvillat + substantiv | |
| den/det/de förvillade + substantiv | |
förvilla sig
• förlora orienteringenOrdform(er) förvilla sig


