publicerad: 2015
förvilla
för·villa
verb
~de ~t • göra förvirrad
Finita former | |
---|---|
förvillar | presens aktiv |
förvillas | presens passiv |
förvillade | preteritum aktiv |
förvillades | preteritum passiv |
förvilla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förvilla | infinitiv aktiv |
att förvillas | infinitiv passiv |
har/hade förvillat | supinum aktiv |
har/hade förvillats | supinum passiv |
Presens particip | |
förvillande | |
Perfekt particip | |
en förvillad + substantiv | |
ett förvillat + substantiv | |
den/det/de förvillade + substantiv |
förvilla sig
• förlora orienteringenOrdform(er) förvilla sig