publicerad: 2015
grundlägga
grund|lägga
verb
‑lade, ‑lagt, ‑lagd n. ‑lagt, pres. ‑lägger • grundlägga en stad; grundlägga en seger
Finita former | |
---|---|
grundlägger | presens aktiv |
grundläggs (grundlägges) | presens passiv |
grundlade | preteritum aktiv |
grundlades | preteritum passiv |
grundlägg | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att grundlägga | infinitiv aktiv |
att grundläggas | infinitiv passiv |
har/hade grundlagt | supinum aktiv |
har/hade grundlagts | supinum passiv |
Presens particip | |
grundläggande | |
Perfekt particip | |
en grundlagd + substantiv | |
ett grundlagt + substantiv | |
den/det/de grundlagda + substantiv |