publicerad: 2015
grundlinje
grund|linje
substantiv
~n ~r • äv. bildl.; till linje 1,4
Singular | |
---|---|
en grundlinje | obestämd form |
en grundlinjes | obestämd form genitiv |
grundlinjen | bestämd form |
grundlinjens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grundlinjer | obestämd form |
grundlinjers | obestämd form genitiv |
grundlinjerna | bestämd form |
grundlinjernas | bestämd form genitiv |