publicerad: 2015
grundlägga
grund|lägga
verb
‑lade, ‑lagt, ‑lagd n. ‑lagt, pres. ‑lägger • grundlägga en stad; grundlägga en seger
| Finita former | |
|---|---|
| grundlägger | presens aktiv |
| grundläggs (grundlägges) | presens passiv |
| grundlade | preteritum aktiv |
| grundlades | preteritum passiv |
| grundlägg | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att grundlägga | infinitiv aktiv |
| att grundläggas | infinitiv passiv |
| har/hade grundlagt | supinum aktiv |
| har/hade grundlagts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| grundläggande | |
| Perfekt particip | |
| en grundlagd + substantiv | |
| ett grundlagt + substantiv | |
| den/det/de grundlagda + substantiv | |


