publicerad: 2015
illgärning
ill|gärn·ing
substantiv
~en ~ar • illdåd
Singular | |
---|---|
en illgärning | obestämd form |
en illgärnings | obestämd form genitiv |
illgärningen | bestämd form |
illgärningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
illgärningar | obestämd form |
illgärningars | obestämd form genitiv |
illgärningarna | bestämd form |
illgärningarnas | bestämd form genitiv |