publicerad: 2015
illgärningsman
ill·gärn·ings|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen illgärning 1man 1
Singular | |
---|---|
en illgärningsman | obestämd form |
en illgärningsmans | obestämd form genitiv |
illgärningsmannen | bestämd form |
illgärningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
illgärningsmän | obestämd form |
illgärningsmäns | obestämd form genitiv |
illgärningsmännen | bestämd form |
illgärningsmännens | bestämd form genitiv |