publicerad: 2015
snabbutreda
snabb|ut·reda
verb
‑utredde, ‑utrett, ‑utredd n. ‑utrett, pres. ‑utreder snabb utreda
Finita former | |
---|---|
snabbutreder | presens aktiv |
snabbutreds (snabbutredes) | presens passiv |
snabbutredde | preteritum aktiv |
snabbutreddes | preteritum passiv |
snabbutred | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att snabbutreda | infinitiv aktiv |
att snabbutredas | infinitiv passiv |
har/hade snabbutrett | supinum aktiv |
har/hade snabbutretts | supinum passiv |
Presens particip | |
snabbutredande | |
Perfekt particip | |
en snabbutredd + substantiv | |
ett snabbutrett + substantiv | |
den/det/de snabbutredda + substantiv | |
den snabbutredde + maskulint substantiv |