publicerad: 2015
snabbutredning
snabb|ut·red·ning
substantiv
~en ~ar snabbutreda
Singular | |
---|---|
en snabbutredning | obestämd form |
en snabbutrednings | obestämd form genitiv |
snabbutredningen | bestämd form |
snabbutredningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
snabbutredningar | obestämd form |
snabbutredningars | obestämd form genitiv |
snabbutredningarna | bestämd form |
snabbutredningarnas | bestämd form genitiv |